Kalldusch

Det regnar igen, men i Australien klagar man inte nar det kommer regn. Om inte. Jag gick pa vag till ett mote i nya stovlar, snav kjol och en jacka duckade under mitt paraply. En buss korde forbi alltfor fort och jag hann se utan att hinna flytta mig. Vattnet oste over mig och gjorde hela mig absolut plaskblot, utom stovlarna som holl tatt. Mannen som kom fran andra hallet gapade utan att saga nagot. Jag svor pa franska. Det fanns inte tid att ta en taxi hem och byta. Motet? Vet inte.

Det tickar ner

Jag skulle ha gjort vad som helst for mina stovlar och skinnjacka. Det ar alltid varmt i Queensland tankte jag. Ellen var har forra helgen, 30 grader sa hon. Vita strander, sandaler tankte jag. Eller osregn och kallt. Jag bad om en extra filt pa hotellet.

I regnet upptackte jag att mina ballerinaskor lackte och nar jag tittade narmre sag jag att sommen slappt. Pa vag till ett mote stannade jag och kopte ett par svarta skinnstovlar. "Jag alskar ditt lockiga har, sa expediten. "Det ar plattat" svarade jag. Det var innan jag gick ut i regn och blast.

Nar jag gick genom stan pa vag hem hade regnet upphort och vadret har slagit om. Forhoppningsvis ar det sol i morgon till undervattensplatningen. Mycket intryck, mycket att beratta, men timern tickar med minuter kvar pa den forbetalda internettiden. Som Indiana Jones pa sprang. Jag sag fyran igarkvall pa bio. Gor inte det, no good. Men allt annat ar desto battre just nu.

Sommarlov

Planet till Brisbane lyfter plågsamt tidigt och sandaler och sommarklänningar är nerpackade. Vi talar inte strandklädsel, men skinnjacka och stövlar kan stanna kvar hemma. Det får laptopen också göra.

Jag har vägt fram och tillbaka, bokstavligen, och med sju kilos handbagage är det kameraväska eller laptop som gäller. Alternativet är att ta ett IS-objektiv som inte väger mycket, men hur skulle det se ut omringad av professionella fotografer. Och vem behöver datorn?

Snuskiga Internetcaféer, inget chattande och ingen bildredigering. Det kanske är precis vad jag behöver. Tystnad. Om man kan kalla det för tystnad med veckan fulltecknad av möten, seminarier och middagar. Det ska bli skönt att komma bort ett tag och få nya intryck. Men det innebär också att bloggandet kommer att vara sporadiskt till mitten på nästa vecka.

Luft

Tyst

Mina grannar är borta. Inga skrik, inga tårar, ingen som har TV:n på högsta hela nätterna, ingen som smäller i väggarna. Det är tyst. Knäpptyst. Och jag har fått sova två nätter i rad.

Min hyresvärd frågade om jag ville se lägenheten de bodde i. Jag förstår inte hur man kan bo som de gjorde. Snuskigt smutsigt, men innan vräkningen hade de bränt hål i mattan, tagit sönder all elektronisk utrustning, stoppat lakan i AC:n, bränt mikron tvättmaskinen diskmaskinen, klippt av slangen på frysen till följd att det luktade gas när polisen kom.

Låset till deras lägenhet är bytt, men låset till vår entré dröjer ett par veckor. Det sitter en kedja och jag har svårt att tro att de skulle komma tillbaka, men jag tycker alltid det är aningen obehagligt att öppna entrédörren. Det har hänt förut att grannen sovit där när hon varit påtänd och inte hittat nycklarna, eller bråkat med sin man så att han inte släppt in henne. Det är inte vad man väntar i en byggnad som rymmer ett femstjärnigt hotell, men så betalade de inte sin hyra heller.

Min hyresvärd släppte nästa överraskning när han meddelade att han tänker sälja lägenheten jag bor i. Vet inte när och han erbjöd att skriva om mitt kontrakt så att jag kan stanna ett år. Jag får kolla upp det här, men just nu är jag bara glad att grannarna är borta och att jag får sova.

Gammalt

En gentleman skjutsade mig hem. Hade inte räknat att en man jag datat ett år tidigare skulle vara i bilen, men till skillnad från ett par månader sedan pratade han med mig istället för att vara tyst. Inget att minnas dock. Träffade en man som bjöd ut mig förra året, som bjöd ut mig i år men jag ignorerade. Orkade inte försöka känna något jag aldrig kände. Han är vacker, men han är inte för mig. Han visade upp sin flickvän, pratade om hur fantastisk hon var. Good on you sa jag. När han gick kramade han mig utan att släppa.

En annan man har alltid haft ovanan att stirra ner i min urringning. Han gör det totalt skamlös, men när hans hand otippat hamnade på mitt lår var det läge att säga att jag träffade någon. Jag är van att vara själv, ovan att tänka på någon annan och innan jag hann säga något föreslog han att vi skulle gå ut när jag kom tillbaka från Brisbane. Så kommer det inte bli.

En gammal vän gick igång på min kamera. Det hela var sött och han är fin. ”Jag förnekar inte att du är het i din svarta outfit” sa han. Han tittade på min klänning men antar att han pratade om min svarta kameraväska.

Parfymbitar

Polisen ska vräka mina grannar i morgon kl tio. Då har jag en presentation och så länge jag får nycklarna till det nya låset är jag nöjd. Tanken på att få en hel natts sömn känns nästan irrealistiskt underbart. Det lär dock inte bli någon sömn i natt när grannarna verkar leva hårt sista timmarna.

Jag satt och skar till mina nya fina visitkort när jag fastnade i en chatt med en av mina vänner.

S: ”Jag var nere och doftade på parfymer. Och det slutade med att jag fick med hans på en pappersbit. Tortyr”

Han är i det här fallet bortrest och vi fortsatte att chatta när hon avbröt.

S: ”Måste slänga parfymbiten; står inte ut här”.
A: ”Det blir som i Sex & the City. Miranda i soporna på jakt efter chokladkaka".
S: ”Jag är där och rotar i köket om en stund”.

I can watch a sunset on my own

Watching me like you never watch no one
Don't tell me that you didn't try and check out my bum
Cause I know that you did

Though you try to tell me that you never loved me
I know that you did
Cause you said it and you wrote it down

Kate Nash

Slummer

Min hud luktar klor efter ännu en undervattensplåtning, blandas med tårar av trötthet. Inget som är fel, bara för mycket. Avslutade ett stort projekt i dag och mattheten vaknar ur sitt slummer.

Jag frågade monsieur om ett pågående dansprojekt och allt han sa var ”Anne, gå hem”. ”Jag”, fortsatte jag när han avbröt. ”Gå hem. Vila.” Jag har aldrig hört honom säga det tidigare; han brukar vara den som ständigt pressar oss att göra bättre arbete.

På presentationen i dag fick jag en återkommande kommentar. Att mina bilder är moody. Som ett konstaterande. Att de skrämmer, gnager, skaver tvingar på ett mörker. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt, snarast tvärtom. Jag vet inte. För mig handlar det alltid om kontraster. Utan mörker går det inte att gestalta ljus.

Spinning

Cross Processing

Min handväska innehöll både laptop och kamera och det var för tungt för att gå ner till stranden i St Kilda. Istället satte jag mig på ett café på St Kilda Road i väntan på mina tryck. Jag somnade på spårvagnen tillbaka till stan, vaknade till i ett ryck, hoppade av och gick till en bildmanipuleringsklass. Cross Processing. Klar för inlämning.

Avtryck

En kväll på väg mot natt, en scen, trångt i en högljudd publik med alkoholen ångande i rödvarma ansikten, blandas med skratt. Höga slingbacks, en axelbandslös klänning, en drink i handen. En man vid sidan innan han försvinner upp på scen. Ikväll värd mellan de olika artisterna och han hör hemma på scen, andra flickor uppmärksammar det men han går till mig.

Varje gång han kommer tillbaka ökar värmen. Han är offentlig, men struntar i andras blickar, säger han saknat mig, hans händer på min midja, kyssar över min hals, min kropp tätt intill hans. Smeker ordlöst bort avtryck av röda läppar som jag lämnat på hans ansikte innan han går upp på scen och han återvänder snart, varje gång, tätt intill.

Han tar min hand, bort från publiken, bakom scen in i en öde gränd, tar skydd mellan stora överfulla soptunnor. Otåliga händer fumlar, hånglar upp mig mot väggen när hans producent ringer. Han återvänder till scen med röda avtryck. Jag låter dem vara kvar.

Obnoxious workoholic

En av mina fotolärare har en teaterbakgrund och hon tillämpar det ofta i vårt arbete. Idag bad hon mig att ställa mig upp inför klassen. ”Du tål det”, sa hon och där stod jag.

Hon vände sig till de andra i rummet och bad dem beskriva mig i adjektiv och hur de skulle gestalta egenskaperna i ett porträtt. En del av orden överraskade mig, andra inte.

Vänlig
Ambitiös
Målmedveten
Partygirl
Obnoxious workoholic, (hehe, beror på vem/vad man jämför med)
Beslutsam att komma vidare
Fascinerande
Stark
Intelligent

Intelligent har med mina tentor att göra. Har haft 100% på de senaste och Ellen kallar mig bloody geek. Bästa resultaten sätts elitistiskt upp i korridoren, men ärligt talat är teorin inte speciellt avancerad.

Det kan förstås ha att göra med en DVD vi såg i veckan som till stora delar var otextad. Eftersom det var få som förstod franskan och tyskan översatte jag smått oengagerat. Nu har de fått för sig att jag är någon slags språkgeni när jag i själva verket bara är europé med aningen expressiv tyska.

Breathe

IRL

Genom en fotogrupp på Flickr har jag lärt känna en svensk kille. Just nu pluggar han ett par månader i Melbourne och vi träffades IRL igår. Vi hade planerat en fotorunda, men med ett sting av dåligt samvete slutade det med att jag fotograferade medan han ställde upp och modellade för mig till en ny serie porträtt tills på onsdag kväll.

Fördelen att arbeta med en fotograf är att de vet var ramen är, placerar sig rätt i bild, riktar ljusmätaren i rätt riktning, läser av och ropar siffrorna där man håller till bakom teleobjektivet.

Jag släpade med honom in i Melbournes graffitigränder och caféer och det var trevligt men ovant att prata svenska ett par timmar. Jag tänkte använda bilderna till crossprocessing men kommer inte hinna denna vecka. Det här är rakt ur kameran.

90

Finaste mormor fyller 90 år i dag och jag skulle göra vad som helst för att vara med på hennes cocktailbjudning. Stor fest med bländande silverbrickor, danskt porslin och gnistrande glas att skåla i.

Mormor berättade längtansfyllt om gästerna som skulle komma. Hon talade om kläderna hon skulle ha på sig, en dräkt i svart och vitt med linning i pärlor. Stilen sitter i fingerspetsarna som den alltid har gjort. Älskade mormor.

(Och här kommer dagens etikettips. Glaset hålls i skaftet och inte i kupan. Som andra etikettregler grundar de sig i logiska förklaringar. Håll i kupan och champagnen eller vinet värms upp, smakar sämre. Voilà.)

Sinking

Det kom ett brev från australiska fotografförbundet. Ett medlemskort, ett pressvisningskort med band runt halsen. Mitt namn står tryckt i versaler med titeln fotograf.

Jag undrar när jag kan använda det. De gånger när någon säger att det inte är tillåtet att fotografera kan jag då lite drygt vifta bort dem med mitt kort? När jag var på museum för ett par veckor sedan frågade vakten mig om det var en kameraväska jag hade eftersom det inte var tillåtet att fotografera. Jag svarade att jag var fotograf och han lät mig passera utan frågor. Min kamera är knappast en kamera att smygfotografera med.

Dear Euphoria

Om ni inte har lyssnat än på länken till Dear Euphoria är det dags. Vackert så vackert. Rösten bakom Dear Euphoria är Elina Johanssons. Hon bjuder på några låtar från albumet med samma namn. Bara att tacka och ladda ner. Jag älskar det här.

Tom

Jag känner mig tom. Hittar inga ord så jag refererar. Vaknade sent, upptäckte att kylen var ännu tommare, gick omkring i nattlinne halva dagen, duschade till slut och gick ner och köpte något att äta, lade mig på sängen och försökte tentaläsa men somnade till Lekman.

Veckan som kommer är lika galen som veckan som gick. Flera plåtningar, ändå har jag inte hunnit med att ta de rullar film som jag skulle ha velat. Jag har inte ens bilderna klara i tanken. Vet att jag är på rätt spår men hittar inte vinkeln som avgör. Bra är aldrig bra nog.

Jag visade några negativ för min lärare på en narrativ serie jag gjort. Han tittade på dem, sedan på mig och svarade. ”Du frågar om det är bra när jag vet att du kan bättre”. Jag tog bilderna för en månad sedan; han har rätt. Bra är inte bra nog, men jag är tom.

Något tillplattat

Ni frågar ofta om kameror och objektiv och vad som är bäst att köpa. Det finns inga enkla svar, men jag kan försöka reda ut begreppen. Vi talar Canon eftersom det är vad jag använder digitalt.

Kameror. En av världens mest sålda kameror är Canon 400D och det finns en anledning till det. Mycket prisvärd kamera. För ett par månader sedan fick den en efterföljare i 450D. Det finns inga större skillnader mellan dem. Den största förbättringen är att 450:an har synkuttag som gör att man slipper sätta på en sockerbit att sätta synksladden i.

Canon 40D har större monitor, högre shutterspeed och tillåter fler bilder snabbare. Den kommer närmre 5D i flera avseende bortsett från att den inte är fullformat. Canon har två fullformatskameror, 5D och 1D. 1D är för yrkesfotografer och i Australien finns ett mycket fördelaktigt garantipaket med omfattande lån om av utrustning, men som sagt. Det kostar. Om man är efter fullformat återstår 5D, men så är det också en väldigt bra kamera. Punkt.

Objektiv. Canon har två huvudsakliga objektivserier, S- och L. S är den enklare och de som ofta följer med som paketpriser till 450 kamerorna. S-serien är inga dåliga objektiv, men det är inga objektiv att växa med. De passar inte på fullformatskameror som 5D.

Om jag hade köpt min 400 i dag (det hade jag inte för jag hade köpt en 5D, men om jag var jag för ett år sedan och fotograferade som jag gjorde då.) skulle jag ha köpt enbart huset och sedan köpt objektiv från L-serien. De är visserligen dyrare, men också betydligt skarpare.

Vilka objektiv ska man köpa då? Beror på budgeten, beror på vad man fotograferar och hur ofta. Om vi håller oss till zoomobjektiv från L-serien skulle jag säga följande:

Canon EF 24-105mm f/4 L
Canon EF 24-70mm f/2.8 L

Canon EF 16-35mm f/2.8 (vidvinkel)
Canon EF 17-40mm f/4 L (vidvinkel)

Jag har ett 24-70 som alltid sitter på min kamera och jag gillar det skarpt. Jag har kursare som föredrar 17-40. Jag skulle personligen inte köpa objektiv från s-serien, men annars är Canon EF 24-105mm f/4 IS ett av de mer användbara i den serien.

Fasta objektiv är alltid skarpare än zoomobjektiv. Om man vet att man gör mest street photography väljer man kanske ett fast objektiv på 50mm som ger en vinkel motsvarande våra ögon. Andra fotografer föredrar vidvinkel som 35mm som fångar mer. Det gäller att ha snabba objektiv till street, som:

Canon EF 50mm f/1.4
Canon EF 35mm f/1.4

När det gäller porträtt är objektiv över 80mm bäst, gärna telefoto på 130mm men det är bara att ösa på om du har utrymme. Det bästa objektivet för porträtt är ofta teleobjektiv eftersom de plattar till ansikte, näsa, ögongropar osv och det är ofta en önskad effekt. Canons 85mm 1.4 är fint. Jag har en kursare som arbetar med kommersiell porträttfotografering med ett 50mm objektiv. Det är inte att rekommendera; hon är minst sagt i deras ansikte.

Det går att skriva mer, men jag stannar där i kväll i min på inget sätt heltäckande objektivredogörelse. Men sådär från höften.