1.31.2009

Packa upp packa ner

Jag tycker inte om att packa. Tycker inte om flyttkartonger. Det känns som att de ständigt finns runtomkring mig. Längtar efter att packa upp. Jag skickade en kartong igår som ska vara som en glad överraskning fullastad med klänningar och skor när jag kommer tillbaka.

Det är värmebölja i Melbourne med temperaturer över 40 grader. Jag har AC i lägenheten, överallt finns det AC, men när alla maxar AC:n blir följden utslagna elstationer och hett inne. Det hände tidigare i veckan. Nu är det åter 30 grader och kyla inne som vanligt.

Kläderna fick inte plats i resväskan. Shit happens. Istället stativ, kamerautrustning, annan elektronik, en grafisk mapp och en fotofolio. 19 kilo och fullt. Man skulle kunna ta det för en mans resväska, om den inte vore rosa.

1.23.2009

Frontpage

Bildsiten Flickr väljer dagligen ut de 500 populäraste bilderna som laddats upp under dagen. Jag har haft med bilder tidigare men aldrig förstasidan.

Men jag har det nu. Med bilden nedan.

1.13.2009

Jump

Häng mer med kidsen; det är roligt. Jag följde med min 4-årige systerson på simskola igår. Han simmade på och när han var klar frågade han om vi kunde gå över i hoppbassängen. ”Visst”, sa jag medan han med glittrande ögon jublade ”3:an, 3:an, 3:an” och satte kurs mot trampolinen. ”Har du hoppat därifrån tidigare”, frågade jag en aning misstänksamt. ”Såklart”, sa han.

Jag lät honom klättra upp framför mig och eftersom jag ville vara i vattnet när han hoppade klev jag ut på trampolinen. Jag tittade tre meter ner till vattenytan och ytterligare tre meter till ner till botten och tänkte att här har jag inte stått på säkert tio år. Det är inte läge att backa ut, så jag hoppade. Han efter och han kom upp till vattenytan med ett lyckligt ”igen”.

Det gjorde vi. Hoppade igen, från trean, från ettan. Det var stappligt först, tittade ner på svikten för att hitta balansen, men kroppen minns. Jag fegade ut i första framåtvolten, tänkte att jag kommer slå i ryggen. Det gör man när man tvekar, men kom igen. Det känns inte och när det värsta har hänt utan finns inget att backa för. Jag gick upp på trampolinen, höll blicken högt och litade på att kroppen känner var svikten är, satte fart, slappnade av och landade volten i ett spikrakt nerslag. Jag gjorde många.

1.09.2009

Fast

När jag var liten var mitt hår ljusblont, nästan vitt och det ringlade sig i envisa korkskruvar. När vi var utomlands började människor ta på mitt hår. Jag tyckte inte om det. Jag hade alltid långt hår, men jag var kanske inte den bästa på att borsta det. Det brukade sluta med att pappa satte balsam i mitt hår och sedan satt han länge och nystade upp små knutar av intrasslat hår.

Jag följde med mina föräldrar till simhallen igår och jag fick inte med mig någon borste. Mamma hade en rullborste med sig. Rullborste i lockigt hår är lömskt och jag använder det aldrig. Utom igår. Sedan satt borsten fast, absolut fast. Så jag tog på jackan och stövlarna och gick som att jag alltid går omkring med en borste hängande i håret. Vi skulle ha lunchat men det blev som förr. Pappa nystade tålmodigt ut slinga efter slinga. Det tog en timme.

1.01.2009

Vi börjar i dag

Det går på halvfart, som att dansa med ena klacken av. Jag gjorde det en nyår för flera år sedan, bröt klacken på pumpsen. Glittriga skyhöga platåpumps som inte riktigt höll för dansgolvet. En annan nyår var det någon som kastade in en nyårsraket på dansgolvet och den brände ett stort hål i ryggen på min nya klänning och huden för den delen också. Ingen dramatik i år. Drack champagne i ett ändlöst fyrverkeriregn som blinkade och glittrade mot frosten och tänkte framåt.

Två fyrverkeri att minnas. Ett från gymnasiet med en söt ung man från Eskilstuna. Han lade armen om när fyrverkerierna började; jag lutade huvudet mot hans bröst. Det är en evighet sedan, men det var sött så jag minns. Efter tog han bort armen och sa att han hade flickvän. Oh well.

Fyrverkeri nummer två kommer jag inte längre ihåg vad jag tänkte skriva. Men här är ett annat jag minns. Melbourne för ett par år sedan. Middag med sjöutsikt i Port Melbourne, sedan vidare till ett penthouse party i innerstan. Minns att jag fick tränga mig igenom folkmassorna som belägrat området utanför mitt hus på väg till hans för att se fyrverkerierna. Istället kom jag fashionable late och lyckades precis komma i tid till att skåla in året på den stora terrassen med fantastisk utsikt. Det slutade inte mycket bättre än det första fyrverkeriet, men utan flickvänner eller pojkvänner och det kan ha varit jag som tog bort armen om den någonsin var där. Oh well.

Nytt år. Nya människor. Nya projekt. Mycket är inbokat och det kommer att bli ett intensivt år. Det ska göras saker och jag hoppas att det blir ett bra år. Men mest av allt hoppas jag att det blir ett roligt år. Gott nytt år. Let’s make it a good one.