Min hud luktar klor efter ännu en undervattensplåtning, blandas med tårar av trötthet. Inget som är fel, bara för mycket. Avslutade ett stort projekt i dag och mattheten vaknar ur sitt slummer.
Jag frågade monsieur om ett pågående dansprojekt och allt han sa var ”Anne, gå hem”. ”Jag”, fortsatte jag när han avbröt. ”Gå hem. Vila.” Jag har aldrig hört honom säga det tidigare; han brukar vara den som ständigt pressar oss att göra bättre arbete.
På presentationen i dag fick jag en återkommande kommentar. Att mina bilder är moody. Som ett konstaterande. Att de skrämmer, gnager, skaver tvingar på ett mörker. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt, snarast tvärtom. Jag vet inte. För mig handlar det alltid om kontraster. Utan mörker går det inte att gestalta ljus.
5.19.2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Mmm...jag gillar ju dina bilder, det vet du ju och de där undervattensbilderna är lite kusliga ibland, vet inte varför.
Ta det som en komplimang eftersom de berör. Det som inte berör är ju oftast inte bra, alls! :)
Jag vet hur det känns.. ibland blir det bara för mycket... som idag.
Peter, nej det var ingen kritik. Jag vet att det är så mina biler ofta uppfatttas. Bara en reflektion över det.
Missy, vila vännen.
Post a Comment