Jag sitter pa mitt narmsta internetcafe som dessvarre har den daliga egenskapen att mynten rasslar snabbare an i en blackjackmaskin. Jag orkade inte ga till det som jag gillar bast: mina ben ar stumma efter langa timmar med kameran i handen i jakt pa de ratta roda tonerna. Jag haller pa med ett tema om roda detaljer i manniskors outfit i street setting och det ar knepigt att fanga bilderna. Street photography gar vanligtvis snabbt och det galler att satta bilden direkt.
Det beror pa kontexten men ibland maste man fraga om man kan ta bilden, men de basta bilderna ar de som bara finns dar utan att stora objektet. Vanligtvis ar manniskor vanliga nar man fragar. Manga smickrade.
Jag var ute efter en sliten streetlook och hittade en rockkille i en grand. Dessvarre har min charm sina begransningar och jag mottes av ett "I am so fucking hung over love". Inte med allt lirkande i varlden gick han med pa foto ens bakifran, eller utan hans ansikte. Oh well. Melbourne ar the place to be nar det galler street photography. Jag far leta upp en ny sliten rockare. Det finns en del av dem.
2.29.2008
2.28.2008
Elaine Bergqvist
I dagens DN kan ni läsa om Elaine Bergqvist, författare till härskarteknik. Sist jag träffade henne var på tunnelbanan efter en kväll på Stureplan. Hon kom från arbetet. När jag hälsade sa hon "jag kände igen dig men tänkte att det säkert var någon kändis, skulle vara typiskt mig".
Vi pratade om reklam och jag tipsade henne om She Creatives. I dag kom ett mejl om att hon ska föreläsa där. Ni kan gå och lyssna om ni är a) kvinna b) kreatör inom reklam och media. Annars finns hennes bok som garanterat är engagerande. Supertrevliga Elaine äger när hon kliver in i ett rum.
Vi pratade om reklam och jag tipsade henne om She Creatives. I dag kom ett mejl om att hon ska föreläsa där. Ni kan gå och lyssna om ni är a) kvinna b) kreatör inom reklam och media. Annars finns hennes bok som garanterat är engagerande. Supertrevliga Elaine äger när hon kliver in i ett rum.
2.24.2008
Arbetar med reklaaam på Stureplaaan.
Arbetar med reklaaam på Stureplaaan. Sa kan vi inte ha det langre i profilinformationen. Det ar ju Melbourne Melbourne Melbourne igen. Och foto foto foto.
Det ar sju manader sedan jag flyttade fran Melbourne och att komma tillbaka i samma miljo ar nagot melankoliskt och overkligt. Samma barer, samma ansikte, till och med samma bostadshus men ingenting ar detsamma. Jag hor mina vanners berattelser och ser hur de har rort sig framat, fatt arbeten pa olika designforetag, andra har startat eget. Flera har sagt rakt ut att de tycker jag ar galen som lamnade den internationella byra jag arbetade pa, bade i Sverige och i Australien. Absolut galen som har valt att specialisera mig inom ett omrade eftersom det innebar att ga tillbaka som student. Adam var den enda i fredags som gratulerade mig till att jag blivit antagen i den stenharda konkurrensen pa fotoskolan.
Pa ett satt suger det att ga tillbaka till ett studentliv. Jag ar for gammal. Jag har redan fyra examina. Jag har arbetat som universitetslarare - tanken var aldrig att ga tillbaka som student. Jag har arbetat med design och med reklam och nu blir det annu en. Jag kande att jag inte kom vidare i Sverige. Jag minns samtalet jag och min CEO hade nar jag slutade pa byran. "Du maste specialisera dig Anne." Jag gor det nu. Ett steg tillbaka for att kunna kliva vidare. Ibland tar det bara lite langre tid.
Det ar sju manader sedan jag flyttade fran Melbourne och att komma tillbaka i samma miljo ar nagot melankoliskt och overkligt. Samma barer, samma ansikte, till och med samma bostadshus men ingenting ar detsamma. Jag hor mina vanners berattelser och ser hur de har rort sig framat, fatt arbeten pa olika designforetag, andra har startat eget. Flera har sagt rakt ut att de tycker jag ar galen som lamnade den internationella byra jag arbetade pa, bade i Sverige och i Australien. Absolut galen som har valt att specialisera mig inom ett omrade eftersom det innebar att ga tillbaka som student. Adam var den enda i fredags som gratulerade mig till att jag blivit antagen i den stenharda konkurrensen pa fotoskolan.
Pa ett satt suger det att ga tillbaka till ett studentliv. Jag ar for gammal. Jag har redan fyra examina. Jag har arbetat som universitetslarare - tanken var aldrig att ga tillbaka som student. Jag har arbetat med design och med reklam och nu blir det annu en. Jag kande att jag inte kom vidare i Sverige. Jag minns samtalet jag och min CEO hade nar jag slutade pa byran. "Du maste specialisera dig Anne." Jag gor det nu. Ett steg tillbaka for att kunna kliva vidare. Ibland tar det bara lite langre tid.
2.23.2008
Play the game
Nar jag och Caroline nagot forsenade till Misty var redan ett par av mina gamla vanner dar. Marissa fyllde i det senaste. Hon har startat upp ett designforetag och kunderna strommar in. Pa datingfronten har hon den senaste manaden traffat Sean. Attraktiv men inget seriost forklarade hon.
Nagra minuter senare kom Sam som ocksa har varit i Europa och just kommit tillbaka till Melbourne. Hon berattade om sin basta van, Sean, som ovantat sagt att han saknat henne i veckan. Sam sa att det var forsta gangen hon borjat tanka pa honom som mer an en van, men hon var inte saker. Ville kanna efter.
Sam och Marissa fortsatte att prata om sina Sean tills de borjade upptacka fler och fler likheter. Efter en stund insag de att de pratade om samma Sean. Och Sean var pa vag till Misty. Sam och Marissa utbytte blickar, tystnad och sedan "we are still friends, right?" varpa de gick och kopte en runda drinkar. Jag och Caroline vaxlade till svenska i ett ogonblick.
In genom dorren kommer en man, tank italiensk, lang, smal, morkt kort har, bruna ogon, skaggstubb och i en designad kavaj. Absolut vacker. Det visar sig vara Sean med vanner i slaptag. Sam gar ut och roker; Marissa forsvinner ett tag och en uppenbart nervos Sean satter sig intill mig. Dramat var inte mitt och Sean visade sig vara inredningsdesigner och vi kom snabbt fram till att vi hade gemensamma vanner (mer an Sam och Marissa) och hade varit pa samma fest forra varen, men jag har inget minne av honom.
Anyhow, stamningen lugnade sig efter nagra drinkar och vi gick vidare till en annan bar for att traffa nagra andra vanner. Jag forstod att mitt rebound kunde vara dar och jag namnde bara kort att jag inte hade lust att traffa honom for Sean som gick intill mig. Naturligtvis var exet dar och dessutom med en blond tjej vid armen. Han tittade pa mig men gjorde ingen ansats att komma fram och halsa.
Allt detta laste Sean tydligen av och jag kande ovantat hans hand runt min midja, hans kinder mot min hals som mitt ex passerade ut med flickvan och lamnade baren utan ett ord. Tack Sean. Hans hander foljde klanningslinjen och viskade att jag var vacker, du kan battre love, innan han slappte med ett leende. Det basta med en player ar att de kan play the game. Jag lamnade Sean at sitt ode hos Sam och Marissa medan jag vandrade hem i Melbournenatten.
Nagra minuter senare kom Sam som ocksa har varit i Europa och just kommit tillbaka till Melbourne. Hon berattade om sin basta van, Sean, som ovantat sagt att han saknat henne i veckan. Sam sa att det var forsta gangen hon borjat tanka pa honom som mer an en van, men hon var inte saker. Ville kanna efter.
Sam och Marissa fortsatte att prata om sina Sean tills de borjade upptacka fler och fler likheter. Efter en stund insag de att de pratade om samma Sean. Och Sean var pa vag till Misty. Sam och Marissa utbytte blickar, tystnad och sedan "we are still friends, right?" varpa de gick och kopte en runda drinkar. Jag och Caroline vaxlade till svenska i ett ogonblick.
In genom dorren kommer en man, tank italiensk, lang, smal, morkt kort har, bruna ogon, skaggstubb och i en designad kavaj. Absolut vacker. Det visar sig vara Sean med vanner i slaptag. Sam gar ut och roker; Marissa forsvinner ett tag och en uppenbart nervos Sean satter sig intill mig. Dramat var inte mitt och Sean visade sig vara inredningsdesigner och vi kom snabbt fram till att vi hade gemensamma vanner (mer an Sam och Marissa) och hade varit pa samma fest forra varen, men jag har inget minne av honom.
Anyhow, stamningen lugnade sig efter nagra drinkar och vi gick vidare till en annan bar for att traffa nagra andra vanner. Jag forstod att mitt rebound kunde vara dar och jag namnde bara kort att jag inte hade lust att traffa honom for Sean som gick intill mig. Naturligtvis var exet dar och dessutom med en blond tjej vid armen. Han tittade pa mig men gjorde ingen ansats att komma fram och halsa.
Allt detta laste Sean tydligen av och jag kande ovantat hans hand runt min midja, hans kinder mot min hals som mitt ex passerade ut med flickvan och lamnade baren utan ett ord. Tack Sean. Hans hander foljde klanningslinjen och viskade att jag var vacker, du kan battre love, innan han slappte med ett leende. Det basta med en player ar att de kan play the game. Jag lamnade Sean at sitt ode hos Sam och Marissa medan jag vandrade hem i Melbournenatten.
2.21.2008
And when the lights go out
Jag kan inte minnas att jag har varit trottare an jag ar nu. Pa tre veckor har mitt liv forandrats igen. Det hela borjade har.
Nar jag lamnade Melbourne i juli forra aret kopte jag en returbiljett. Det var meningen att jag skulle fortsatta forska har och jag handledare och amne var godkant. Av olika anledningar blev det inget doktorerande och jag var besviken nar det beskedet kom tidigare i hostas. Nar jag ser tillbaka tycker jag att det ar bra att det blev som det blev. Det hade varit fel amne.
Jag har precis klivit ut ur en dags framkallning i morkrummet. Det var forsta gangen for mig och det ar intensivt med all terminologi. Uppgifterna ramlar over mig och aven om jag har ordnat bostad finns det sa mycket grundlaggande som jag inte har ordnat an. Men forst ska jag hem och sova.
Nar jag lamnade Melbourne i juli forra aret kopte jag en returbiljett. Det var meningen att jag skulle fortsatta forska har och jag handledare och amne var godkant. Av olika anledningar blev det inget doktorerande och jag var besviken nar det beskedet kom tidigare i hostas. Nar jag ser tillbaka tycker jag att det ar bra att det blev som det blev. Det hade varit fel amne.
Jag har precis klivit ut ur en dags framkallning i morkrummet. Det var forsta gangen for mig och det ar intensivt med all terminologi. Uppgifterna ramlar over mig och aven om jag har ordnat bostad finns det sa mycket grundlaggande som jag inte har ordnat an. Men forst ska jag hem och sova.
2.19.2008
Tankar
Min lagenhet ligger bara ett par vaningar upp fran min gamla, men den ar anda olik. Jag har inte langre nagon balkong, men jag har storre boyta och fonster fran golv till tak. Det finns ett bursprak med ett litet trappsteg intill fonstret. Om man tittar rakt ner star bilarna i ko pa gatan. Om man tittar till vanster ser man centrala Melbourne och Yarra; till hoger ser man Yarra bort till havet och Port Melbourne.
Efter att jag hade flyttat runt pa alla mobler i lagenheten, stadat och packat upp min enda resvaska igarkvall satt jag i timmar lutad mot fonstret. Sedan flyttade jag mig en meter till min dubbelsang och lade mig pa mage med en visual diary och tittade ut over vattnet och den upplysta staden. Det ar nagot surrealistiskt att vara tillbaka.
Jag har inget internet i lagenheten sa bloggandet ar fortfarande nagot sporadiskt och pricklost. Nar Grace kom forbi lagenheten igar drack vi vatten ur vinglasen. Jag hade inte hunnit handla. Tankte gora det nu.
Efter att jag hade flyttat runt pa alla mobler i lagenheten, stadat och packat upp min enda resvaska igarkvall satt jag i timmar lutad mot fonstret. Sedan flyttade jag mig en meter till min dubbelsang och lade mig pa mage med en visual diary och tittade ut over vattnet och den upplysta staden. Det ar nagot surrealistiskt att vara tillbaka.
Jag har inget internet i lagenheten sa bloggandet ar fortfarande nagot sporadiskt och pricklost. Nar Grace kom forbi lagenheten igar drack vi vatten ur vinglasen. Jag hade inte hunnit handla. Tankte gora det nu.
2.18.2008
Vi sluter en cirkel
Nar jag vaknar i morgon kommer jag att se det har. Det ar helt galet, men efter nagra dagars intensivt har jag fatt ett nytt hem ett par vaningar upp fran min gamla lagenhet. Jag har redan flyttat in. Nu ska jag hem och fa lagenheten att se ut som min, eller i alla fall organiserad. Och bast av allt. Jag har pool igen.
2.16.2008
Melbourne it is
Det ar alltsa Melbourne jag har flyttat tillbaka till. Ni vet hur jag har langtat och just som jag var pa vag att ge upp hande nagot bra. Och igar blev visumet antligen klart. 2010.
Some things never change
Vi grat nar jag lamnade Melbourne. Vi borjade grata nar Grace hamtade upp mig pa flygplatsen. Hon ar den av mina vanner som ar mest lik mig sjalv pa sa manga satt. I bilen var det ny indiemusik men lika hogt som sist. Some things never change och kaffemuggarna fran Atomica star staplade och avslojar morgonrutinerna. I morse gick vi i sommarvarmen upp langs med Flinders Lane i hoga klackar, stora morka solglasogon och nya sommarklanningar. Hon pa vag till galleriet dar hon arbetar: jag till dagens forsta lagenhetsvisning.
Jag bor i Graces gastrum for tillfallet och jag har det oforskamt bra i hennes designade hus. Hon kopte det for ett par ar sedan, blaste huset och inredde det med italiensk elegans. Min narvaro paverkar hennes datande och jag behover mitt eget. Min gamla underbara lagenhet pa William Street ar borta men eftersom jag mest kommer vara i Carlton gor det inget. Jag var och tittade pa en lagenhet i China Town precis. Petit men det ar krypavstand till nagra av mina favoritbarer. Men bo i ChinaTown? Kanske. Har ett par visningar i Carlton och Fitzroy sa vi far se. Det hade gjort mig lugnare om jag hade mitt eget och nar jag borjar pa mandag kommer jag ha svarare att ga pa visningar. Dessutom borjar jag fa Internetabstinens.
Jag bor i Graces gastrum for tillfallet och jag har det oforskamt bra i hennes designade hus. Hon kopte det for ett par ar sedan, blaste huset och inredde det med italiensk elegans. Min narvaro paverkar hennes datande och jag behover mitt eget. Min gamla underbara lagenhet pa William Street ar borta men eftersom jag mest kommer vara i Carlton gor det inget. Jag var och tittade pa en lagenhet i China Town precis. Petit men det ar krypavstand till nagra av mina favoritbarer. Men bo i ChinaTown? Kanske. Har ett par visningar i Carlton och Fitzroy sa vi far se. Det hade gjort mig lugnare om jag hade mitt eget och nar jag borjar pa mandag kommer jag ha svarare att ga pa visningar. Dessutom borjar jag fa Internetabstinens.
2.15.2008
Home Sweet Home
Kryp närmre. Kom hit.
Fyll mitt bröst med dina andetag.
Viska längs min ryggrad.
Brinn hjärta brinn.
Honey I'm home.
I min stad.
Fyll mitt bröst med dina andetag.
Viska längs min ryggrad.
Brinn hjärta brinn.
Honey I'm home.
I min stad.
2.11.2008
Tonight I have to leave you
Jag lämnar er nu. Resan kryper allt närmre och även om jag är glad är det med blandade känslor. Oavsett vad jag kände när jag kom till Sverige i somras har jag fått lugn i Stockholm. Jag har min familj här och andra relationer som betyder mycket för mig.
Jag bryter upp igen. Det längsta jag har bott på en plats de senaste åren är 11 månader. En möjlighet långt bort som får mig att le le le. Den kom hastigt.
Det är dags att leta nya rutiner. Jag återkommer när jag har kommit på plats i nytt boende och hittat någon slags vardag. Förhoppningsvis redan i början av nästa vecka. I'll be back darlings.
Jag bryter upp igen. Det längsta jag har bott på en plats de senaste åren är 11 månader. En möjlighet långt bort som får mig att le le le. Den kom hastigt.
Det är dags att leta nya rutiner. Jag återkommer när jag har kommit på plats i nytt boende och hittat någon slags vardag. Förhoppningsvis redan i början av nästa vecka. I'll be back darlings.
2.10.2008
28 kilo existentialism
20 kilo rosa resväska
2 kg reklamfolio
1 kg fotofolio
2 kg stativ
3 kg elektroniskt sladdar/laddare/plattång/hårfön
2 kg högklackat/lågklackat
2 kg prickig klänning/mönstrade cocktailklänningar/ tre små svarta
1 kg vardagsklänningar
1 kg kort jacka
1 kg jeanskjol/smårutig grå kjol/guldkjol
2 kg linnen och underkläder
1 kg Scott Kelbybok
1,5 kg neccesär
0,5 kg röd handväska
8 kilo handbagage
MacBook Pro
Canon 400D + objektiv
Nikon analog kamera + makro- och teleobjektiv
ipod
ett rött läppstift
2 kg reklamfolio
1 kg fotofolio
2 kg stativ
3 kg elektroniskt sladdar/laddare/plattång/hårfön
2 kg högklackat/lågklackat
2 kg prickig klänning/mönstrade cocktailklänningar/ tre små svarta
1 kg vardagsklänningar
1 kg kort jacka
1 kg jeanskjol/smårutig grå kjol/guldkjol
2 kg linnen och underkläder
1 kg Scott Kelbybok
1,5 kg neccesär
0,5 kg röd handväska
8 kilo handbagage
MacBook Pro
Canon 400D + objektiv
Nikon analog kamera + makro- och teleobjektiv
ipod
ett rött läppstift
2.09.2008
Något
Jag försummar er, uppdaterar sällan i ögonblick av in media res. Min blick kan inte slita sig från avskedsblicken och det sliter i mig. Jag har ett behov av att definiera innan jag går in i en nästa cirkel. Igår träffade jag några av mina närmsta vänner och det var bra bra men samtidigt med ett dämpat lugn.
En lunchdate med Helena på vårt stammishak på Regeringsgatan. En mojito på en libanes vid Tegnérlunden. En cranberry med Mård på Stureplan. Hon sa att jag log igen. Hon kan ha rätt. Det som händer är bra och jag berättar när allt är klart och jag säkert vet. Men visst reser jag bort en tid.
Det blev bara ett par timmars sömn i natt och några till på väg till ett barnkalas. Ska strax till en middag och jag har ägnat kvällen till att kritiskt prova alla mina cocktailklänningar. Vilka får följa med i resväskan; vilka får stanna. Motvilligt har jag släppt ännu tre och en av dem kan jag därför ha i kväll. Alltid något.
En lunchdate med Helena på vårt stammishak på Regeringsgatan. En mojito på en libanes vid Tegnérlunden. En cranberry med Mård på Stureplan. Hon sa att jag log igen. Hon kan ha rätt. Det som händer är bra och jag berättar när allt är klart och jag säkert vet. Men visst reser jag bort en tid.
Det blev bara ett par timmars sömn i natt och några till på väg till ett barnkalas. Ska strax till en middag och jag har ägnat kvällen till att kritiskt prova alla mina cocktailklänningar. Vilka får följa med i resväskan; vilka får stanna. Motvilligt har jag släppt ännu tre och en av dem kan jag därför ha i kväll. Alltid något.
2.08.2008
Gå vidare mot gå
När jag behöver samla tankarna finns bara en sak att göra. Gå. Inte som i att lämna, bara som i att gå eftersom rörelsen på något sätt lugnar. För ett par år sedan när jag bodde i Frankrike började jag gå allt oftare. Det började med promenader ner till den vackra slottsparken några kvarter bort men behovet att gå längre växte sig snart starkare.
Jag började gå längs med floden, in i industriområde och motorvägar på väg bort mot nästa flod. Egentligen var det samma flod men den ringlade runt genom stan och ledde fram till ett bad där jag brukade träna. Det tog mig en timme till badet där jag simmade och sedan lade mig och solade ute på gräset innan jag bytte om och gick in till stan igen.
Jag tänkte ut gå nu.
Jag började gå längs med floden, in i industriområde och motorvägar på väg bort mot nästa flod. Egentligen var det samma flod men den ringlade runt genom stan och ledde fram till ett bad där jag brukade träna. Det tog mig en timme till badet där jag simmade och sedan lade mig och solade ute på gräset innan jag bytte om och gick in till stan igen.
Jag tänkte ut gå nu.
Synlig
På Berghs brukade föreläsarna tala om vikten av att copywritern döljer sin egen röst i reklamen. Vi har alla en personlig röst, men den får aldrig översugga varumärket. Hon menade att det var den främsta anledningen till att reklambranschen svämmar över av priser. Kreatörernas chans att synas.
Sedan finns det undantag. Min gamla copywriter Nils ses just nu i en reklam på stan. På bild och inte i ord.
Sedan finns det undantag. Min gamla copywriter Nils ses just nu i en reklam på stan. På bild och inte i ord.
2.07.2008
Holy shit
I julklapp fick jag en astrologiläsning av min bästa vän här i Stockholm. Hon sa att jag behövde svar och att det var den bästa lösningen hon kunde komma på. Det var första gången jag var hos en astrolog och det var klart fascinerande. Det var nästan kusligt när hon läste mina planeter och hus och berättade saker om mig som fick mig att vrida mig i stolen där jag satt.
Jag har solen i väduren, månen i lejonet. Eld eld eld men turligt nog har jag ascendenten i jord som gör mig något lugnare (om än snubblande nära väduren). Astrologen stannade kvar vid två planeter som hon sa hade ovanliga placeringar. Den ena var mars, vår drivkraft vårt livsfokus. Min står i väduren (eld igen) på nollpunkten mellan första och sista huset. Hon sa att det var en placering där kungar föddes. Att det var en enormt stark placering som gjorde mig orädd och gav kraft; det var en placering som var den svagaste eftersom den alltid kom att innebära rädsla i den egna kapaciteten. Med eld eld eld sa hon att hon inte var det minsta orolig för mig. Är det okej om jag är det ibland?
I vissa stunder går jag på som om det inte fanns någon morgondag; söker det jag vill och försöker nå mina drömmar. Men vad gör man när de slår in? En av mina favoritscener ur Nemi är när hon står i en bar med en vän och tjatar om längtan att hitta sin drömman. När han dyker upp i helikopter backar hon och säger att hon inte är redo. Han går; chansen förlorad.
Glöm män. Det handlar om mig och mitt liv och jag vad jag vill. Och jag vill; jag kommer inte att backa men jag är inte förberedd. Jag vet inte ens om jag förstår vad jag har gjort eller vad det innebär. Det innebär garanterat förändring och flytt. Jag berättade för en av mina vänner i dag och det här var hennes svar
HOLY SHIT.
That's so random!!!!
WOW.
Hope you are okay. This is totally unexpected.
WOAH. WOAH. WOAH.
Det finns saker som fortfarande inte är klart och kräver all min kraft de närmaste dagarna. Tiden rusar genom mina fingrar.
Jag har solen i väduren, månen i lejonet. Eld eld eld men turligt nog har jag ascendenten i jord som gör mig något lugnare (om än snubblande nära väduren). Astrologen stannade kvar vid två planeter som hon sa hade ovanliga placeringar. Den ena var mars, vår drivkraft vårt livsfokus. Min står i väduren (eld igen) på nollpunkten mellan första och sista huset. Hon sa att det var en placering där kungar föddes. Att det var en enormt stark placering som gjorde mig orädd och gav kraft; det var en placering som var den svagaste eftersom den alltid kom att innebära rädsla i den egna kapaciteten. Med eld eld eld sa hon att hon inte var det minsta orolig för mig. Är det okej om jag är det ibland?
I vissa stunder går jag på som om det inte fanns någon morgondag; söker det jag vill och försöker nå mina drömmar. Men vad gör man när de slår in? En av mina favoritscener ur Nemi är när hon står i en bar med en vän och tjatar om längtan att hitta sin drömman. När han dyker upp i helikopter backar hon och säger att hon inte är redo. Han går; chansen förlorad.
Glöm män. Det handlar om mig och mitt liv och jag vad jag vill. Och jag vill; jag kommer inte att backa men jag är inte förberedd. Jag vet inte ens om jag förstår vad jag har gjort eller vad det innebär. Det innebär garanterat förändring och flytt. Jag berättade för en av mina vänner i dag och det här var hennes svar
HOLY SHIT.
That's so random!!!!
WOW.
Hope you are okay. This is totally unexpected.
WOAH. WOAH. WOAH.
Det finns saker som fortfarande inte är klart och kräver all min kraft de närmaste dagarna. Tiden rusar genom mina fingrar.
2.04.2008
Farfar
Jag träffade min farfar i dag. Senast jag såg honom var på min farmors begravning för några månader sedan. Han är lång, smal ser betydligt yngre ut än han är. Han älskade att spela golf och han lever fortfarande ett aktivt liv.
Det var första gången jag var i hans nya lägenhet och han visade mig runt. Han tyckte om den sa han, speciellt den stora balkongen. Jag berättade att jag eventuellt flyttar snart igen. Spännande sa han. Sedan frågade han vad jag arbetar med. Reklam svarade jag och han frågade om jag har någon erfarenhet av det sedan tidigare. Jag nämde inget om vad jag har arbetat med tidigare utan svarade bara ja. Han kommer inte att minnas vårt möte; i själva verket har han redan glömt det. Han har Alzheimer.
Det märks inte på honom och han har inget problem att följa ett samtal eller att komma med smarta inlägg. Han lever i nuet och han reagerar och agerar på allt som om det vore första gången. Bara om man vet, märker man att han ställer ledande frågor för att kunna följa. Hans genuina entusiasm och intresse i samtalet gör att man inte tänker på det. När jag berättade att jag fick lektorstjänsten i Frankrike blev han stolt. I dag fanns inget spår av Frankrike kvar. Men under tiden jag var där relaterade han klarsynt till hela samtalet och när jag gick i dag önskade han mig trevlig resa. Det gjorde mig glad.
Det var första gången jag var i hans nya lägenhet och han visade mig runt. Han tyckte om den sa han, speciellt den stora balkongen. Jag berättade att jag eventuellt flyttar snart igen. Spännande sa han. Sedan frågade han vad jag arbetar med. Reklam svarade jag och han frågade om jag har någon erfarenhet av det sedan tidigare. Jag nämde inget om vad jag har arbetat med tidigare utan svarade bara ja. Han kommer inte att minnas vårt möte; i själva verket har han redan glömt det. Han har Alzheimer.
Det märks inte på honom och han har inget problem att följa ett samtal eller att komma med smarta inlägg. Han lever i nuet och han reagerar och agerar på allt som om det vore första gången. Bara om man vet, märker man att han ställer ledande frågor för att kunna följa. Hans genuina entusiasm och intresse i samtalet gör att man inte tänker på det. När jag berättade att jag fick lektorstjänsten i Frankrike blev han stolt. I dag fanns inget spår av Frankrike kvar. Men under tiden jag var där relaterade han klarsynt till hela samtalet och när jag gick i dag önskade han mig trevlig resa. Det gjorde mig glad.
2.03.2008
Lång dags färd
Jag är kvar i Sverige. Om det förblir så vet jag däremot inte. Det är mycket som jag inte vet just nu. Det hela är högst förvirrande eftersom jag lägger ner mycket tid på att förbereda förändringar som kanske inte ens blir av. Qui sera sera.
När jag lämnade min lägenhet tidigt igår morse var det kolsvart och folktomt ute. Jag kom ner till tunnelbanan och tvärstannade när jag såg tiden till nästa tåg. Jag hade inte räknat med så lång tid mellan tågen. Medan jag räknade på om jag skulle hinna kom en man uppför trapporna i den övrigt helt tomma hallen. Han rusade rakt mot mig och de stora pupillerna flackade. "Nu tror du att jag ska råna dig". Nej, sa jag och började gå mot taxistoppet. Han följde efter och pratade oavbrutet. "Nu undrar du kanske varför jag följer efter dig?". Det fanns ingen taxi; det fanns ingen människa i närheten heller. Bara jag, en hög man och min största resväska och tyngsta handbagage någonsin. När jag skulle ta upp min mobil kom jag på att den låg kvar i soffan. På något sätt fick jag honom att gå medan han fortsatte att skrika längs med vägen där han gick. Jag fick gå tillbaka till lägenheten med hela hemska packningen, hämta mobilen och ringa taxi. Jag hann med mitt tåg.
Jag var helt slut när packningen var inlastad på x2000 och jag satte på ipoden och slumrade. Det satt en fyraårig pojke bakom mig som hette Josef. Efter en halvtimme började Josef kräkas, då slumrade vi mindre i kupén. Något förvånande började en kvinna äta banan. Jag och bananer går nu inte ihop och jag kände luftrören smalna ihop. Hon lät skalet ligga framme på bordet och det går inte, men just som jag var på väg fram och förklara, samlade hon ihop matresterna och gick bort med det i restaurangvagnen. Strålande. Josef mådde dessutom bättre och jag slumrade resten av vägen. Möjligen med undantag när han drog mig i håret.
När jag lämnade min lägenhet tidigt igår morse var det kolsvart och folktomt ute. Jag kom ner till tunnelbanan och tvärstannade när jag såg tiden till nästa tåg. Jag hade inte räknat med så lång tid mellan tågen. Medan jag räknade på om jag skulle hinna kom en man uppför trapporna i den övrigt helt tomma hallen. Han rusade rakt mot mig och de stora pupillerna flackade. "Nu tror du att jag ska råna dig". Nej, sa jag och började gå mot taxistoppet. Han följde efter och pratade oavbrutet. "Nu undrar du kanske varför jag följer efter dig?". Det fanns ingen taxi; det fanns ingen människa i närheten heller. Bara jag, en hög man och min största resväska och tyngsta handbagage någonsin. När jag skulle ta upp min mobil kom jag på att den låg kvar i soffan. På något sätt fick jag honom att gå medan han fortsatte att skrika längs med vägen där han gick. Jag fick gå tillbaka till lägenheten med hela hemska packningen, hämta mobilen och ringa taxi. Jag hann med mitt tåg.
Jag var helt slut när packningen var inlastad på x2000 och jag satte på ipoden och slumrade. Det satt en fyraårig pojke bakom mig som hette Josef. Efter en halvtimme började Josef kräkas, då slumrade vi mindre i kupén. Något förvånande började en kvinna äta banan. Jag och bananer går nu inte ihop och jag kände luftrören smalna ihop. Hon lät skalet ligga framme på bordet och det går inte, men just som jag var på väg fram och förklara, samlade hon ihop matresterna och gick bort med det i restaurangvagnen. Strålande. Josef mådde dessutom bättre och jag slumrade resten av vägen. Möjligen med undantag när han drog mig i håret.
2.02.2008
Gå gick gått
Lägenheten är storstädad, kylskåpet tömt.
Det är för tidigt men jag är redan på väg.
Resväskan står i hallen.
Det är dags att gå.
Det är för tidigt men jag är redan på väg.
Resväskan står i hallen.
Det är dags att gå.
1.31.2008
Dubbeldate
I kväll är jag bjuden på musikal. Mycket trevligt. Innan dess ska jag fika med en vän i Vasastan. Också mycket trevligt. Äh, inget franskt triangeldrama, bara vänner.
1.30.2008
Tarot
Det är tarotkväll om ett par timmar. Middag och lägga massa kort om nuet och framtiden. Jag har inte skrivit så mycket om det här och det är inget jag brukar prata om för jag vet att det är ett ämne som har en tendens att beröra eller uppröra. Har inget som helst intresse att försvara eller förklara. Ca m'est égale vad andra tycker, men det är klart att det är trevligare med människor som är öppna.
Tarot har alltid intresserat mig och jag läste på och lärde mig läsa major och minor arcana. I Australien började vänner fråga om jag kunde lägga för dem. Det gjorde jag och de kom tillbaka och jag lade till vänners vänner. I Sverige har jag bara en nära vän som håller på med tarot. Det ska vi göra ikväll.
Tarot har alltid intresserat mig och jag läste på och lärde mig läsa major och minor arcana. I Australien började vänner fråga om jag kunde lägga för dem. Det gjorde jag och de kom tillbaka och jag lade till vänners vänner. I Sverige har jag bara en nära vän som håller på med tarot. Det ska vi göra ikväll.
Roles reversed
På ett reklamevent träffade jag av en tillfällighet en head hunter som arbetar i reklam och media och hon gav mig sitt kort. Inget att förlora och vi träffades ett par dagar senare. Jag berättade vilka byråer jag varit i kontakt med i Stockholm och hon tittade igenom mina mappar. Hon var väldigt entusiastisk och sa att det syntes att jag menade allvar. När hon avslutade mötet sa hon ”säg till mig när du har fått arbete”. Jag tittade förvånat. Ska det inte vara tvärtom? Hon log bara och sa att ”det är klart att du kommer in på en annan byrå snart. Ketchupeffekten du vet”.
Nej, jag vet inte. Om men och kanske verkar fortfarande vara det som gäller. I dag hörde en projektledare av sig som jag arbetade med i höstas. Vi arbetade med en kampanj som just nu sitter klistrad över tunnelbanan. Det är inte på något sätt min kampanj; jag assisterade, men det är kul att se resultatet efter plåtningar och layout i storbild. Hur som helst har hon just avslutat ett TV-projekt och hon frågade hur det gick för mig och vilken byrå jag är på nu.
Jag vet inte vad jag ska säga; jag uppskattar att hon frågar. Det finns personer som försvann när jag lämnade byrån. Jag har ordnat med annat arbete men jag börjar först om ett par veckor. Jag tänkte resa bort från Stockholm ett tag innan dess.
Nej, jag vet inte. Om men och kanske verkar fortfarande vara det som gäller. I dag hörde en projektledare av sig som jag arbetade med i höstas. Vi arbetade med en kampanj som just nu sitter klistrad över tunnelbanan. Det är inte på något sätt min kampanj; jag assisterade, men det är kul att se resultatet efter plåtningar och layout i storbild. Hur som helst har hon just avslutat ett TV-projekt och hon frågade hur det gick för mig och vilken byrå jag är på nu.
Jag vet inte vad jag ska säga; jag uppskattar att hon frågar. Det finns personer som försvann när jag lämnade byrån. Jag har ordnat med annat arbete men jag börjar först om ett par veckor. Jag tänkte resa bort från Stockholm ett tag innan dess.
Kom hit
En man som bjöd ut mig i Melbourne hörde av sig i veckan. Sa att vi saknar dig. Vi svarade aldrig.
En annan man, som jag datade, skickade ett sms med bara några ord. Kom hit. Jag kunde inte låta bli att le och om jag blundar är jag där hos honom.
När jag öppnar ögonen är han inte här. Det är så fantastiskt lätt för honom att säga när jag är här och han är down under. Och jag blir cynisk. I can play this game too och svarar på enda sättet möjligt. Kom hit. Vi enas om en drink.
En annan man, som jag datade, skickade ett sms med bara några ord. Kom hit. Jag kunde inte låta bli att le och om jag blundar är jag där hos honom.
När jag öppnar ögonen är han inte här. Det är så fantastiskt lätt för honom att säga när jag är här och han är down under. Och jag blir cynisk. I can play this game too och svarar på enda sättet möjligt. Kom hit. Vi enas om en drink.
1.28.2008
Snö
Känslan av att ha satt igång en snöboll som börjar rulla okontrollerat.
Där kraften går åt att inte hamna i eller under snömassan.
Så.
Där kraften går åt att inte hamna i eller under snömassan.
Så.
1.26.2008
Ung och rastlös
Young and restless var nattens tema och ett sådant festande har inte hänt sedan Melbourne. Från Karlaplan till Standvägen till Beirut café till Stureplan för nattklubbande. Det blir ofta roligare när man är ett större sällskap och min nya Tigerklänning var perfekt bland de utländska gästerna på besök.
Beirut var fullsatt och det var galet gott och full koncentration på att hålla reda på vilka rätter som var vegetariska i myllret av smårätter ackompanjerade med Chateau Musar. En promenad genom Humlegården och vidare in i dimman på Stureplan. Champagnen flödade och jag kände mig skönt bortskämd när en av herrarna tog hand om kvällens alla notor.
I garderobsutlämningen stod en kvinna intill mig och stirrade på mig; jag kände igen henne men kunde först inte placera henne. Frankrike? sa jag efter en stund. Madame? sa hon. Jodå, en av mina universitetsstudenter som gjorde Stureplan kl två på morgonen. Det gjorde nu hennes gamla fröken också och det kändes märkligt att ses i en betydligt mer informell miljö.
I morse, eller snarast lunchtid, ringde min vän Helena som var med igår och kvällen analyserades i bästa girltalk-anda. Det var minst lika roligt.
Beirut var fullsatt och det var galet gott och full koncentration på att hålla reda på vilka rätter som var vegetariska i myllret av smårätter ackompanjerade med Chateau Musar. En promenad genom Humlegården och vidare in i dimman på Stureplan. Champagnen flödade och jag kände mig skönt bortskämd när en av herrarna tog hand om kvällens alla notor.
I garderobsutlämningen stod en kvinna intill mig och stirrade på mig; jag kände igen henne men kunde först inte placera henne. Frankrike? sa jag efter en stund. Madame? sa hon. Jodå, en av mina universitetsstudenter som gjorde Stureplan kl två på morgonen. Det gjorde nu hennes gamla fröken också och det kändes märkligt att ses i en betydligt mer informell miljö.
I morse, eller snarast lunchtid, ringde min vän Helena som var med igår och kvällen analyserades i bästa girltalk-anda. Det var minst lika roligt.
1.25.2008
Överlevnad
Kanske är det en del av att vara vuxen att släppa sina drömmar och vara realistisk. Det räcker nu. Jag är less på att söka arbete, gå på intervjuer, få nej eller ja som blir till ett om men kanske, till att byrån tappar sin huvudkund, till att ständigt få höra att jag har för lite erfarenhet. I veckan fick jag frågan på varför jag hade sökt en adtjänst när jag saknade den fleråriga erfarenheten de ville ha. Varför kallade ni mig när ni ser att jag inte har det? svarade jag. Nej det gjorde jag inte, bara hade lust.
Det blir så när man byter bransch och det är klart att det svider att se att två års blod svett, tårar och utgifter inte räcker någonstans alls. Det är klart att det gör ont när man möts av jante som nickar självgott bekräftande att vad var det jag sa om konstigt konstnärligt och reklamande. Så vinn. Jag måste tänka på hyran och det är nästan skrattretande att jag inte kan få arbete med det jag vill men enkelt får arbeten som jag inte vill ha. Av de fem lärarjobben jag sökte har samtliga erbjudit mig arbete.
Två av rektorerna ville ge mig ingångslön trots att jag arbetat som svensklektor utomlands och sitter med fyra dyra universitetsexamina. Rektorn i dag begärde dessutom att jag skulle auskultera (gå vid sidan av en lärare och lära obetalt) före anställning. Det här är ingen lärarutbildning och jag är redan behörig lärare. Det finns ingen anledning att hon spottar på mig för att jag är ung. Jag har varit kursansvarig för lingvistikkurser på universitetsnivå och när hon erbjöd mig pinsamma halva timlönen mot vad jag hade på universitetet svarade jag bara att det inte är aktuellt. Hon erbjöd mig en lön strax under nyexaminerad ingångslön med anledning av att utlandsarbete inte kan tillgodoräknas i Sverige. Den gången i somras gick jag och det gjorde jag lugnt och fint i dag också efter att hon svarat att lönen inte var förhandlingsbar. Jag är trött på att ta skit.
Nu har jag tacksamt nog varit på fler lärarintervjuer i veckan och vet vad jag är värd. Jag har förhandlat upp lönen med en annan arbetsgivare till en nivå som känns bra, även om den inte i närheten av min franska timlön. Det är med en klump i magen och en i halsen att ta en tjänst som är långt mindre kvalificerad än den tjänst jag lämnade för två år sedan när jag bestämde mig för att satsa på design. Lägre på alla plan, ansvar, undervisningsnivå, ämnen och ersättning.
Hade jag stannat kvar i Frankrike hade jag haft möjligheter som jag inte har i dag. Men det går inte att ångra; aldrig se tillbaka. Men just nu suger det. Och om jag låter arg, ledsen och bitter beror det på att jag är precis så arg, ledsen och bitter. Nu handlar det bara om att spara ihop pengar och jag tänker ta alla övertidstimmar jag kan få. Det är bara att släppa stoltheten, sluta leva och koncentrera sig på att överleva.
Det blir så när man byter bransch och det är klart att det svider att se att två års blod svett, tårar och utgifter inte räcker någonstans alls. Det är klart att det gör ont när man möts av jante som nickar självgott bekräftande att vad var det jag sa om konstigt konstnärligt och reklamande. Så vinn. Jag måste tänka på hyran och det är nästan skrattretande att jag inte kan få arbete med det jag vill men enkelt får arbeten som jag inte vill ha. Av de fem lärarjobben jag sökte har samtliga erbjudit mig arbete.
Två av rektorerna ville ge mig ingångslön trots att jag arbetat som svensklektor utomlands och sitter med fyra dyra universitetsexamina. Rektorn i dag begärde dessutom att jag skulle auskultera (gå vid sidan av en lärare och lära obetalt) före anställning. Det här är ingen lärarutbildning och jag är redan behörig lärare. Det finns ingen anledning att hon spottar på mig för att jag är ung. Jag har varit kursansvarig för lingvistikkurser på universitetsnivå och när hon erbjöd mig pinsamma halva timlönen mot vad jag hade på universitetet svarade jag bara att det inte är aktuellt. Hon erbjöd mig en lön strax under nyexaminerad ingångslön med anledning av att utlandsarbete inte kan tillgodoräknas i Sverige. Den gången i somras gick jag och det gjorde jag lugnt och fint i dag också efter att hon svarat att lönen inte var förhandlingsbar. Jag är trött på att ta skit.
Nu har jag tacksamt nog varit på fler lärarintervjuer i veckan och vet vad jag är värd. Jag har förhandlat upp lönen med en annan arbetsgivare till en nivå som känns bra, även om den inte i närheten av min franska timlön. Det är med en klump i magen och en i halsen att ta en tjänst som är långt mindre kvalificerad än den tjänst jag lämnade för två år sedan när jag bestämde mig för att satsa på design. Lägre på alla plan, ansvar, undervisningsnivå, ämnen och ersättning.
Hade jag stannat kvar i Frankrike hade jag haft möjligheter som jag inte har i dag. Men det går inte att ångra; aldrig se tillbaka. Men just nu suger det. Och om jag låter arg, ledsen och bitter beror det på att jag är precis så arg, ledsen och bitter. Nu handlar det bara om att spara ihop pengar och jag tänker ta alla övertidstimmar jag kan få. Det är bara att släppa stoltheten, sluta leva och koncentrera sig på att överleva.
1.23.2008
En till
Den femte skolan hörde också av sig och det blir intensivt med ett par intervjuer om dagen resten av veckan. Två som är intressanta. Den ena nu.
1.22.2008
Now we are talking
Och jag bokar in veckans femte intervju. Det gäller en tjänst som AD på ett intressant företag. Now we are talking.
1.21.2008
Något borta, något nytt
Det stod mellan mig och två andra om en tjänst på Sveriges största byrå. Jag förstod att jag inte fick det när de inte hörde av sig i fredags.
Igår sökte jag för första gången lärarjobb. Jag skickade fem ansökningar. Nu har jag fyra intervjuer inbokade denna vecka. Nice to be needed I guess. Det finns en del annat så vi får se.
Igår sökte jag för första gången lärarjobb. Jag skickade fem ansökningar. Nu har jag fyra intervjuer inbokade denna vecka. Nice to be needed I guess. Det finns en del annat så vi får se.
Vad får man fotografera?
Mikael Pertmann har skrivit en överskådlig artikel om vad man får och inte får fotografera i Sverige. Om ni är intresserade kan ni läsa den här.
1.19.2008
Tigerklänning
Det blev en kväll längs med Grev Turegatan. Utanför Grodan träffade jag mr E med ny dambekant. Han presenterade mig som ”Anne, som skriver den berömda bloggen Oskrivna”. Intressant epitet... De hade just varit och ätit på en mindre krog. Officiellt hade de ätit på Grodan. Of course.
Det blev fina Nox och ett varmt och trångt Hotellet. Jag hade en ny klänning igår. I en påse med sidenband. Kunde inte motstå en Tigerklänning (ciia) som var så fin så fin, fast den hade såklart varit finare på. Next time.
Det blev fina Nox och ett varmt och trångt Hotellet. Jag hade en ny klänning igår. I en påse med sidenband. Kunde inte motstå en Tigerklänning (ciia) som var så fin så fin, fast den hade såklart varit finare på. Next time.
1.17.2008
Not so good
Igår fick jag två mejl med bilder på karlar i kalsonger.
Det första var från en vän på en eventbyrå. Det var dock inte min kompis på fotot utan en bild som jag lovat redigera. All good.
Den andra mejlet och den andra bilden kom på bloggmejlen. Klart mer överraskande med medelålders män i underkläder. Not so good.
Det första var från en vän på en eventbyrå. Det var dock inte min kompis på fotot utan en bild som jag lovat redigera. All good.
Den andra mejlet och den andra bilden kom på bloggmejlen. Klart mer överraskande med medelålders män i underkläder. Not so good.
She Creatives
Trevliga webbkreatörerna Jessica Olander och Karin Ernerot är grundarna bakom She Creatives of Sweden. Det är ett nätverk för kvinnliga kreatörer inom reklam, webb och film. Om du är kvinnlig kreatör kan du gå med antingen genom Facebook eller genom att mejla Jessica. Det finns även filialer på gång i Göteborg och Malmö.
She Creatives ordnar seminarier, frukostmöten och igår var det mingel i delikatobollarnas land i Ogilvys byråbar. Mycket trevligt som det brukar bli med ett rum fullt av kreativa människor. Och som extra bonus har jag bokat in ett par nya möten. High heel feminism. Garanterat fritt från fullkorn.
She Creatives ordnar seminarier, frukostmöten och igår var det mingel i delikatobollarnas land i Ogilvys byråbar. Mycket trevligt som det brukar bli med ett rum fullt av kreativa människor. Och som extra bonus har jag bokat in ett par nya möten. High heel feminism. Garanterat fritt från fullkorn.
1.16.2008
Just go for it
I december skickade jag förutsättningslöst ut ett stort antal arbetsansökningar. De har en tendens att vandra vidare. Jag har fått mejl från byråer och fotografer som jag inte har skrivit till men som har fått min ansökan genom någon annan. Min erfarenhet i reklambranschen är inte årslång. Vi talar månader, men det är inget att sänka huvudet för. Alla som är gamla i den här branschen har varit nya en gång. Min folio skulle vara vassare om jag hade enbart skarpa arbete, men det har jag inte. Det spelar ingen roll. Jag har det jag har; jag är den jag är. Love me or hate me.
Jag märker ett tydligt mönster i mina ansökningar. Det är de största byråerna med internationella konton som kallar till intervju. Jag vet inte varför. Jag får höra att jag är annorlunda. Alla intervjuer inleds på samma sätt. Och jag berättar min historia om och om igen:
Akademisk bakgrund och arbetade som svensklektor vid ett par franska universitet. Undervisade i lingvistik, litteratur och översättning. Längtade efter ett mer kreativt arbete, flyttade till Melbourne där jag studerade design. När jag gjorde en site fick jag frågan om jag kunde ta bilderna. Köpte en systemkamera, älskade det och fortsatte med kurser, utställningar, publicering och det är i bild jag är starkast. Där jag kan ge bidra mest i rollen som junior art director.
Om någon frågar om copywritingen svarar jag att jag att med tanke på min språkliga bakgrund valde jag att få spetskompetens i copy från Berghs. Men att jag under utbildningen upptäckte att mina lösningar tenderade att bli grafiska.
Minns ni de CV som jag skickade ut i december? När man försöker nå sina drömmar måste man våga söka högst och det värsta som kan hända är att inget händer. Eller så händer något. Ikväll har jag haft ett samtal med en amerikansk lady på en byrå i US of A och man tänker en och två gånger innan man svarar. Men det finns inga rätt svar; det finns bara mina svar och det enda jag kan göra är att vara rak. Berätta vad jag vill, vad jag kan och hur jag kan bidra i deras organisation.
Man måste bara våga fråga. Jag kan redan höra röster som säger ”vem tror hon att hon är söka bla bla byrå efter bla bla månaders erfarenhet”. Vet ni vad. Det är det som är poängen. När den amerikanske worldwide CEO:n fick min ansökan tänkte han förmodligen just det. Vem tror hon att hon är? Han såg något som fick honom att skicka vidare till ett antal nyckelpersoner varav en kontaktade mig. Jag vet inte om det leder någonstans. Vad spelar det för roll? Jag har redan vunnit.
Det finns inga konkreta USA-planer just nu, men jag vet att mina papper har gått vidare från worldwide CEO:n till worldwide CD:n. Det berättade den amerikanska damen när hon frågade om jag var intresserad av andra marknader. Hade hon sett mig när hon berättade hade hon sett min förvåning, över telefon hörde hon bara mitt ”interesting”.
Det är klart att det skulle vara intressant om jag kom in på en internationell byrå, men det är mycket möjligt att det blir en mindre byrå i Stockholm. Det kan också hända att det blir lärartimmar en tid tills allt löser sig. Jag väntar besked från olika håll på intervjuer jag har varit på.
För en tid sedan fick jag ett möte från en byrå som hade läst min blogg och tog kontakt. Bloggen har varit bra till mycket, men jag har inte tänkt på den som arbetsforum tidigare. Men varför inte? Nytt arbete är det viktigaste just nu.
Jag märker ett tydligt mönster i mina ansökningar. Det är de största byråerna med internationella konton som kallar till intervju. Jag vet inte varför. Jag får höra att jag är annorlunda. Alla intervjuer inleds på samma sätt. Och jag berättar min historia om och om igen:
Akademisk bakgrund och arbetade som svensklektor vid ett par franska universitet. Undervisade i lingvistik, litteratur och översättning. Längtade efter ett mer kreativt arbete, flyttade till Melbourne där jag studerade design. När jag gjorde en site fick jag frågan om jag kunde ta bilderna. Köpte en systemkamera, älskade det och fortsatte med kurser, utställningar, publicering och det är i bild jag är starkast. Där jag kan ge bidra mest i rollen som junior art director.
Om någon frågar om copywritingen svarar jag att jag att med tanke på min språkliga bakgrund valde jag att få spetskompetens i copy från Berghs. Men att jag under utbildningen upptäckte att mina lösningar tenderade att bli grafiska.
Minns ni de CV som jag skickade ut i december? När man försöker nå sina drömmar måste man våga söka högst och det värsta som kan hända är att inget händer. Eller så händer något. Ikväll har jag haft ett samtal med en amerikansk lady på en byrå i US of A och man tänker en och två gånger innan man svarar. Men det finns inga rätt svar; det finns bara mina svar och det enda jag kan göra är att vara rak. Berätta vad jag vill, vad jag kan och hur jag kan bidra i deras organisation.
Man måste bara våga fråga. Jag kan redan höra röster som säger ”vem tror hon att hon är söka bla bla byrå efter bla bla månaders erfarenhet”. Vet ni vad. Det är det som är poängen. När den amerikanske worldwide CEO:n fick min ansökan tänkte han förmodligen just det. Vem tror hon att hon är? Han såg något som fick honom att skicka vidare till ett antal nyckelpersoner varav en kontaktade mig. Jag vet inte om det leder någonstans. Vad spelar det för roll? Jag har redan vunnit.
Det finns inga konkreta USA-planer just nu, men jag vet att mina papper har gått vidare från worldwide CEO:n till worldwide CD:n. Det berättade den amerikanska damen när hon frågade om jag var intresserad av andra marknader. Hade hon sett mig när hon berättade hade hon sett min förvåning, över telefon hörde hon bara mitt ”interesting”.
Det är klart att det skulle vara intressant om jag kom in på en internationell byrå, men det är mycket möjligt att det blir en mindre byrå i Stockholm. Det kan också hända att det blir lärartimmar en tid tills allt löser sig. Jag väntar besked från olika håll på intervjuer jag har varit på.
För en tid sedan fick jag ett möte från en byrå som hade läst min blogg och tog kontakt. Bloggen har varit bra till mycket, men jag har inte tänkt på den som arbetsforum tidigare. Men varför inte? Nytt arbete är det viktigaste just nu.
1.15.2008
Djupdykning
I väntan på gäller det att se till att det händer meningsfulla saker i cv:t. Jag har visserligen gjort en del designprojekt, men ni vet, och vad kan vara trevligare än bildanalys, bildbehandling och redigering? Djupdykning i photoshop med andra ord. På kurslitteraturlistan står bland annat Adobe Photoshop CS3 för digitalfotografer. Den var jag just och hämtade på pressbyrån. Nice.
1.11.2008
1.10.2008
Oups
När vi var ute sist gick jag fram i baren och beställde drinkar. Tänk ingefära, citrus, mynta och en bartender som letade i skåpen och hämtade ingredienser i köket. Han kom tillbaka, hackade ingefära för blotta livet, öste ner i glasen, delade lemon och lime, färska kryddor, stylade liiite och sedan fram med en stor trästav att pressa ner allting med. Han tog i och… kras. Jag gjorde vad jag kunde för att inte skratta. Drinkarna var lysande efter att ha gjort om dem.
Klarsyn
Vissa möten är bra för att de hjälper en att se vad man vill göra.
Andra möten är bra för att de hjälper en att se vad man inte vill göra.
I det senare avseendet var dagens möte bra.
Andra möten är bra för att de hjälper en att se vad man inte vill göra.
I det senare avseendet var dagens möte bra.
I väntan på
Man vänder och vrider på orden och man vänder och vrider på sig i mörkret. Vaknar innan klockan ringer och funderar på om man vaknat eller inte somnat alls.
Tvättar håret i en dusch utan handtag. Det kommer tillsammans med den nya kylen, sa min hyresvärd för några dagar sedan, men de verkar fortfarande vara i väntan på. Det mesta är det.
Klär på mig, klär om mig, uppklädd, nerklädd. Små beslut som kan påverka stora. Mest i tanken, att hitta rätt attityd. På väg till ett möte som inte längre är i väntan på.
Tvättar håret i en dusch utan handtag. Det kommer tillsammans med den nya kylen, sa min hyresvärd för några dagar sedan, men de verkar fortfarande vara i väntan på. Det mesta är det.
Klär på mig, klär om mig, uppklädd, nerklädd. Små beslut som kan påverka stora. Mest i tanken, att hitta rätt attityd. På väg till ett möte som inte längre är i väntan på.
1.09.2008
Are you trying to say something?
Vi måste prata om det här. Pokandet på Facebook. I don’t get it. Att peta på någon känns som att vara tillbaka på mellanstadiet där man blev dragen i håret. Är det inte samma känsla?
Så okej det finns en eller annan som pokar. Och man ignorerar. Och blir pokad igen och man tänker att skicka ett mejl om du har något att säga eller drop it. Är det bitchigt? Ännu värre är att bli pokad i kombination med ett meddelande helt i versaler? För det har också hänt. Dra i håret och skrika samtidigt lär inte funka när mellanstadiet har passerat. Det gick inte hem ens då.
När jag tog tunnelbanan i dag satt det några tonårsgrabbar intill mig som aktualiserade ämnet. De hade en intensiv diskussion om kvinnor eller snarare flickor varpå den ena killen sa ”jag pokar dem tills de vill ha mig”. Och jag tänkte att it ain’t gonna work dear. Rakhet att säga ”jag tycker du är fin” är förvånasvärt underskattat.
Så okej det finns en eller annan som pokar. Och man ignorerar. Och blir pokad igen och man tänker att skicka ett mejl om du har något att säga eller drop it. Är det bitchigt? Ännu värre är att bli pokad i kombination med ett meddelande helt i versaler? För det har också hänt. Dra i håret och skrika samtidigt lär inte funka när mellanstadiet har passerat. Det gick inte hem ens då.
När jag tog tunnelbanan i dag satt det några tonårsgrabbar intill mig som aktualiserade ämnet. De hade en intensiv diskussion om kvinnor eller snarare flickor varpå den ena killen sa ”jag pokar dem tills de vill ha mig”. Och jag tänkte att it ain’t gonna work dear. Rakhet att säga ”jag tycker du är fin” är förvånasvärt underskattat.
Är du konstnär?
Är du konstnär?, frågade kvinnan som satt intill mig på tunnelbanan. Det var ingen underlig fråga med tanke på att jag hade två stora påsar från en konstbutik. Jag sa nej och trodde att jag avslutade samtalet. ”Det är stora dukar du har köpt”, fortsatte hon. Det är sant; jag har lagt till med vanan att köpa större dukar för varje gång jag handlar.
Jag lämnade mitt konstmaterial i Melbourne och det var bara att köpa nytt lösningsmedel, liquin, fixativ, kol och papper. Jag har svårt att vänja mig vid de svenska priserna. Det är ofta tre gånger så dyrt här.
I Melbourne skulle jag inte ha kommit på tanken att måla på något annat än linneduk. Jag surar lite över att jag snålade och köpte bomullsdukar, men det går att förbättra med gesso. Lägg på ett lager, låt torka ett dygn, på med ett nytt lager, låt torka igen och sedan är underlaget betydligt bättre än tidigare. Det är vad jag just har gjort och lägenheten luktar skarpt.
Jag har utrymme att ha målarsakerna framme i en del av lägenheten. Det är tur jag bor själv. I dag ägnade jag mig åt att plasta in bordet och jag kan inte påstå att det är snyggt, men jag vill inte behöva tänka på att färg kan hamna vid sidan av. Det gör det alltid ändå.
Jag har en tendens att gå in i det jag gör och koppla bort nuet. Jag har gått mer än en gång med kolsotigt ansikte genom Melbournes gränder. Allt för att leva myten om try hard artist, eller inte. Jag har hittat ett nytt galleri och tecknandet och målandet ger mig stunder av koncentrerat lugn. Kan inte förklara, bara att det hjälper mig fokusera. Jag känner att jag behöver det nu när det händer mycket runt omkring som jag har svårt att formulera i ord.
Jag lämnade mitt konstmaterial i Melbourne och det var bara att köpa nytt lösningsmedel, liquin, fixativ, kol och papper. Jag har svårt att vänja mig vid de svenska priserna. Det är ofta tre gånger så dyrt här.
I Melbourne skulle jag inte ha kommit på tanken att måla på något annat än linneduk. Jag surar lite över att jag snålade och köpte bomullsdukar, men det går att förbättra med gesso. Lägg på ett lager, låt torka ett dygn, på med ett nytt lager, låt torka igen och sedan är underlaget betydligt bättre än tidigare. Det är vad jag just har gjort och lägenheten luktar skarpt.
Jag har utrymme att ha målarsakerna framme i en del av lägenheten. Det är tur jag bor själv. I dag ägnade jag mig åt att plasta in bordet och jag kan inte påstå att det är snyggt, men jag vill inte behöva tänka på att färg kan hamna vid sidan av. Det gör det alltid ändå.
Jag har en tendens att gå in i det jag gör och koppla bort nuet. Jag har gått mer än en gång med kolsotigt ansikte genom Melbournes gränder. Allt för att leva myten om try hard artist, eller inte. Jag har hittat ett nytt galleri och tecknandet och målandet ger mig stunder av koncentrerat lugn. Kan inte förklara, bara att det hjälper mig fokusera. Jag känner att jag behöver det nu när det händer mycket runt omkring som jag har svårt att formulera i ord.
1.07.2008
I Melbournes gränder
I Melbourne ställer min vän Deanna snart ut på galleri fortyfive downstairs. Det är så mycket Melbourne det kan bli och jag ler. En skruffig gränd, en medvetet ostylad teaterlokal och ett stylat galleri i vitt från golv till tak. Högt och lågt samtidigt.
Deanna och jag var runt på de flesta gallerierna i stan i jakt på den rätta lokalen innan jag flyttade. Minns att hon verkligen gillade galleri fortyfive i Flinders Lane när vi var där. Grace arbetar på ett annat galleri på samma gata.
Deanna har blivit nominerad till Australiens finaste konstbokspris och jag vet hur mycket hon arbetade med sin bok. Förhoppningsvis går det hela vägen. Oavsett vilket har hon och studion fått mycket uppmärksamhet. Kul.
Deanna och jag var runt på de flesta gallerierna i stan i jakt på den rätta lokalen innan jag flyttade. Minns att hon verkligen gillade galleri fortyfive i Flinders Lane när vi var där. Grace arbetar på ett annat galleri på samma gata.
Deanna har blivit nominerad till Australiens finaste konstbokspris och jag vet hur mycket hon arbetade med sin bok. Förhoppningsvis går det hela vägen. Oavsett vilket har hon och studion fått mycket uppmärksamhet. Kul.
Feng shui
Jag somnar och vaknar för tidigt. Det är fortfarande sent. Det kommer en hantverkare klockan åtta. Varför gör de alltid det?
Det arbetsmässiga limboland ger mig mer tid till sådant som jag annars inte hinner tänka på. Lägenheten är storstädad och i dag var det bloggens tur. Känner mig inte längre rosa. Feng shui.
Det arbetsmässiga limboland ger mig mer tid till sådant som jag annars inte hinner tänka på. Lägenheten är storstädad och i dag var det bloggens tur. Känner mig inte längre rosa. Feng shui.
1.04.2008
Nan Goldin
För er som bor i Göteborg är det sista veckan på Nan Goldins fotoutställning på Hasselblad Center. Goldin tog bilder av människor runt omkring henne, ofta trasiga och drogade. Alltid utlämnande.
Crisp
Vanligtvis är min resväska nästan tom när jag reser. Den här gången gick det inte att få ner mer. Jag fick för mig att släpa med en massa saker, typ vinterkläder och en lampa.
Vanligtvis rullar resväskan lugnt och fint. Den här gången liknade den mest en snöplog i snöstormen. När jag var och simmade i dag hade jag träningsvärk i armen innan jag hade börjat simma.
I Melbourne simmade jag dagligen i poolen några trappor ner. Det var få gånger det var någon annan och simmade samtidigt. När jag bodde i Frankrike låg simhallen vägg i vägg med mitt kontor och som universitetsanställd fick jag tillgång till simhallen på tider när den var stängd för studenterna. Perfekt att simma på de franska tvåtimmarsluncherna. Enkelt att träna.
Tidigare har jag haft kort på ett privatbad i Stockholm och det är rent och snyggt men det tar nästan en timme att ta sig dit. Närmsta badet från där jag bor är sådär fräscht och när jag var där för några år sedan svor jag på att aldrig gå tillbaka. Jag var där i dag och var positivt överraskad. Inte klortvättat och perfekt rent som de franska baden; inte glasat med rena handdukar som mitt australiska. Men ok. Det tar lite drygt en kvart att gå från simhallen och hem. När jag klev in i lägenheten hade håret frusit.
Vanligtvis rullar resväskan lugnt och fint. Den här gången liknade den mest en snöplog i snöstormen. När jag var och simmade i dag hade jag träningsvärk i armen innan jag hade börjat simma.
I Melbourne simmade jag dagligen i poolen några trappor ner. Det var få gånger det var någon annan och simmade samtidigt. När jag bodde i Frankrike låg simhallen vägg i vägg med mitt kontor och som universitetsanställd fick jag tillgång till simhallen på tider när den var stängd för studenterna. Perfekt att simma på de franska tvåtimmarsluncherna. Enkelt att träna.
Tidigare har jag haft kort på ett privatbad i Stockholm och det är rent och snyggt men det tar nästan en timme att ta sig dit. Närmsta badet från där jag bor är sådär fräscht och när jag var där för några år sedan svor jag på att aldrig gå tillbaka. Jag var där i dag och var positivt överraskad. Inte klortvättat och perfekt rent som de franska baden; inte glasat med rena handdukar som mitt australiska. Men ok. Det tar lite drygt en kvart att gå från simhallen och hem. När jag klev in i lägenheten hade håret frusit.
1.03.2008
Du vet hur det är
Jag träffade en AD från byrån jag arbetade på. Han är den kreatör som vann mest priser under tiden jag var där. Han hade börjat arbeta igen efter ett par veckors semester. När jag träffade honom såg han mer sliten ut än jag har sett honom tidigare. Han är bara några år äldre än jag och jag kunde inte låta bli att fråga om allt var ok. Han tittade genom sömniga ögon, svarade ”du vet hur det är”. Vi var alla mer eller mindre våra arbeten på byrån. Fanns inte kraft till något annat.
Kontrasten är desto större när jag inte längre är på någon byrå. Sysslolös är jag förstås inte. I dag laddade jag upp en ny site som jag har arbetat med en tid till ett företag. I mitt cv står det inget om att jag har gjort en del inom webb i Sverige och i Australien. Det är inte vad jag i huvudsak vill arbeta med. Men det är alltid kul när något man designat når ut.
Kontrasten är desto större när jag inte längre är på någon byrå. Sysslolös är jag förstås inte. I dag laddade jag upp en ny site som jag har arbetat med en tid till ett företag. I mitt cv står det inget om att jag har gjort en del inom webb i Sverige och i Australien. Det är inte vad jag i huvudsak vill arbeta med. Men det är alltid kul när något man designat når ut.
1.02.2008
2008
Det känns som att jag borde sammanfatta 2007 men det känns inte längre viktigt. Arbetsmässigt handlade allt om kreativitet och det tar jag med mig in i 2008.
När det gäller relationer var det knivigt och meningslöst att se tillbaka. Bara konstatera att när bubblande värme spred sig på insidan från något nytt läkte det mycket av det gamla. Påmindes om hur det ska kännas; hur det en gång kändes och ilskan försvann. För ung för att vara bitter. Det som var det var. 2008 är.
När det gäller relationer var det knivigt och meningslöst att se tillbaka. Bara konstatera att när bubblande värme spred sig på insidan från något nytt läkte det mycket av det gamla. Påmindes om hur det ska kännas; hur det en gång kändes och ilskan försvann. För ung för att vara bitter. Det som var det var. 2008 är.
1.01.2008
Old news
Förra nyårsaftonen inleddes med skaldjursmiddag nere i Melbourne marina och vi satt i högsommarvärmen och åt intill vattnet. Kvällen fortsatte i ett penthouse och jag kom precis i tid för att hinna med att skåla i champagne på en takterrass bland australier i smoking blandat med sommarklänningar. Långt nedanför på gatan trängdes människor vid Yarra river för att se fyrverkerierna. Högt upp stod vi och skålade in det nya året medan raketerna smällde runt omkring oss.
Det var en fest där champagnen aldrig slutade bubbla och han var på med ett självklart självförtroende. Jag undvek som vanligt att svara eftersom min tankar var hos någon annan. Det hade motsatt effekt och när jag långt senare gick ut ensam på en balkong följde han efter, stängde dörren och kysste mig utan att vänta på svar.
Från balkongen gick vi vidare in i hans sovrum, men man känner genast när någon tittar på en utan att se. Om man blundar kan man se vad man vill se. När han med sin tyngd över min kropp frågade när vi skulle ses tittade jag in i ögonen på en Hötorgsörn som hängde på väggen framför och visste svaret.
När vi gick ut i våningen låg det fortfarande människor och sov i soffor och på golv. I trappan mötte jag en man i boxershorts och i ett kök översvämmat av flaskor satt ett par och drack. Lämnade våningen utan att knäppa slingbacksen och klev in i en hiss täckt av stora speglar och svor tyst.
Det tidigare plattade håret låg ostyrigt lockigt, sotig ögonskugga låg under ögonen, bara ett örhänge satt kvar och jag tog av det. Ett blåmärke på halsen gick inte att göra något åt. Jag började gå längs med Yarra river i mina högklackade sandaler och svarta klänning med silverglans. Staden hade knappt vaknat och mina tunna sandaler blev blöta när jag gick genom vattnet på den nyspolade kajen. Några städare busvisslade och frågade om festen varit trevlig. Jag har aldrig känt mig billigare i en designklänning som när jag korsade gångbron från casinot på väg hem till min våning med deras röster bakom mig.
Ett par minuter senare låg jag i badet och när jag kom ut i lägenheten och såg hans våning på andra sidan floden kom ett meddelande på mobilen. Jag drog för gardinerna och lade mig i min dubbelsäng och somnade med våta kinder.
Det var en fest där champagnen aldrig slutade bubbla och han var på med ett självklart självförtroende. Jag undvek som vanligt att svara eftersom min tankar var hos någon annan. Det hade motsatt effekt och när jag långt senare gick ut ensam på en balkong följde han efter, stängde dörren och kysste mig utan att vänta på svar.
Från balkongen gick vi vidare in i hans sovrum, men man känner genast när någon tittar på en utan att se. Om man blundar kan man se vad man vill se. När han med sin tyngd över min kropp frågade när vi skulle ses tittade jag in i ögonen på en Hötorgsörn som hängde på väggen framför och visste svaret.
När vi gick ut i våningen låg det fortfarande människor och sov i soffor och på golv. I trappan mötte jag en man i boxershorts och i ett kök översvämmat av flaskor satt ett par och drack. Lämnade våningen utan att knäppa slingbacksen och klev in i en hiss täckt av stora speglar och svor tyst.
Det tidigare plattade håret låg ostyrigt lockigt, sotig ögonskugga låg under ögonen, bara ett örhänge satt kvar och jag tog av det. Ett blåmärke på halsen gick inte att göra något åt. Jag började gå längs med Yarra river i mina högklackade sandaler och svarta klänning med silverglans. Staden hade knappt vaknat och mina tunna sandaler blev blöta när jag gick genom vattnet på den nyspolade kajen. Några städare busvisslade och frågade om festen varit trevlig. Jag har aldrig känt mig billigare i en designklänning som när jag korsade gångbron från casinot på väg hem till min våning med deras röster bakom mig.
Ett par minuter senare låg jag i badet och när jag kom ut i lägenheten och såg hans våning på andra sidan floden kom ett meddelande på mobilen. Jag drog för gardinerna och lade mig i min dubbelsäng och somnade med våta kinder.
Subscribe to:
Posts (Atom)