Bloody något.

Jag hade en ny 50-talsklänning med kraftigt tyg i underkjolen som fick den att klocka ut i kontrast till den figursydda överdelen. Ett svart tunt skärp med gulddetaljer som drog ner finhetsgraden och slingbacks till.

Vandrade vidare ut i Melbournenatten och mötte upp med vänner som redan hade festat ett tag, satte mig vid bardisken och cocktaillistan gränsade till romanlång. Till min förvåning beställde jag in en Bloody Mary från första sidan och bartendern pratade på, men när jag fick drinken påmindes jag varför jag sällan dricker den.

Bartendern fortsatte att prata trots att jag knappt svarade, men en flirtig bartender är inte mer överraskande än sill på midsommar, en del av traditionen. Han såg bra ut och en av mina vänner började intervjua honom, om vad han gjorde, var han arbetade och hon svarade ”så du är bara bartender?". Jag skämdes å hennes vägar när han svarade ”jag är bartender”.

Han vände sig mot mig och frågade vad jag gjorde och innan jag hunnit svara började en annan tjej berätta om mig, den kommande utställningen och avslutade med att jag inte träffade någon, bara mitt mobilnummer som saknades. Kanske berättade hon i bästa välmening, men wtf? Så jag fräste till, olikt mig, men att jag inte är tillsammans med någon är inte detsamma som att vilja träffa vem som helst.