Oh God

Suzy ringde just och ni vet när man genast hör när något är riktigt fel och man medvetet fortsätter att prata av oro för det som kommer. Men man vet att tystna och säger bara ”berätta”.

Hon hade avslutat redigeringen av sina bilder till examensfolion och skulle bara bränna ner dem. Då kraschade datorn och vägrar starta om. Tisdag morgon är absolut sista dagen att lämna på tryckeriet för att hinna få klart till inlämning. Hon hade bara en tredjedel av filerna uppbackade och resten som små webfiler, som inte kommer att se vackra ut i tryck, speciellt inte i hennes specialbeställda stora A3+ folio.

Om hon inte lämnar in examensfolion på onsdag morgon kommer hon bli underkänd på kursen, trots att hon har höga betyg i alla andra kurser. Dessutom kommer hon inte att få vara med i examensutställningen om inte alla kurser är godkända.

Först var jag mest ställd, sedan kickade producenten i mig in och googlade nummer till Apple och vår datortekniker. Hon tänkte sätta sitt hopp till Mac-gudarna att de kunde rädda filerna tidigt i morgon.

Jag föreslog att vi skulle sätta igång och börja plåta om nu ikväll och börja redigera. Visserligen har vi inga studioblixtar, men tillsammans har vi 3 speedlites och eftersom det mest är produktbilder går det. Det kommer självklart inte att bli samma kvalitet på bilderna som det hon har arbetat med i flera månader, men vi kan sätta igång och baka cupcakes och forma spagetti till bläckfiskar och hennes fiancé kan hålla i sniglarna som hon plåtade tidigare.

Jag är klar med mina filer, ska gå ner till tryckeriet så fort solen har gått ner lite mer och jag kan hämta upp och lämna in min folio imorgon. Jag hade hjälpt henne och om vi plåtade och redigerade non-stop skulle det gå, bra nog att undvika att bli underkänd.

Så här var det på byrån också; det hände att vi fick skrota ett spår och börja om från början kvällen innan en pitch och man jobbar genom nätterna; det går och det är fortfarande 1,5 dygn kvar till tryckeriets deadline. Hon ville se om de kan rädda hårddisken först och visst; jag hoppas verkligen att det ordnar sig för tanken på att hon kanske inte får ställa ut och ta examen i år känns helt förkrossande.