10.06.2007

Syskonkärlek

God morgon. Jag satt och ammade och fick en sådan ohämmad lust att titta in på oskrivna linjer. Trevlig sida, nu har jag läst och skrattat lite för mig själv. Presentationen av din favoritmusik tillhör det roligaste. Jag kände inte igen någonting.

Ja, ja nu har jag brutit mot löftet om att inte läsa på din blogg. Vad händer nu?


Inte så mycket alls. När jag lämnade Melbourne hade jag först inte tänkt säga något alls om bloggandet men med tanke på hur mycket jag har varit hos min syster märktes det såklart. Egentligen spelar det ingen roll om de läser eller inte. Det handlar nog mer om att en del saker som familj och vänner kan läsa på bloggen är saker som jag kanske inte är samma saker som vi pratar om privat. Jag har hört det ibland från vänner som känner mig både privat och på bloggen. Att det är jag och ändå inte jag.

6 comments:

Miss Upsey Daisy said...

Ibland ångrar jag att jag berättade för mina vänner om bloggen. Det hade varit skönt att ha ett forum där man var relativt anonym. På ett annat sätt har det betytt mycket bättre kontakt med några personer som jag känner privat som också bloggar. På gott och ont helt enkelt.

Järnladyn said...

Man kan ju också som jag råka ut för att en klipsk liten son snappar upp bloggadressen och visar den för sin pappa under helgumgänget. Det är inte alls kul att veta att ens ex läser det man skriver här... Att man måste censurera sig själv lite bara därför.

Och efter det här med Aftonbladet hittade alla möjliga bekanta dit. Det var mycket obehagligt. Det kändes dock något bättre efter jag bytt till en mer anonym bloggadress och raderat alla bilder på mig själv.

Mill said...

Tittar in efter en lång tid och ser att det har hänt en hel del. Hoppas att det känns bra att vara tillbaka i Sverige, trots bananer!

Anne said...

Missy, jag hade som du inte tänkt att berätta. Men alla som bloggar vet också att det tar tid och förr eller senare kommer det fram. På gott och ont som du säger.

Järnladyn, förstår att du valde att ändra. När jag utelämnar namn och händelser är det nästan uteslutande med hänsyn till andra snarare än till mig själv.

Mill, du är alltid lika välkommen. Roligt att du har börjat blogga igen.

egoistiska egon said...

det är svårt det där. vad jag vet så läser ingen familjemedlem iaf, men det skulle inte förvåna mig om någon hade kommit hit på något sätt. då blir jag mer arg om de inte säger ngt, så din syster gjorde rätt där ändå tycker jag.

det värsta tycker jag är att ofta skriver jag för att få ur mig känslor, och när jag skrivit det så är det över. men om någon anhörig eller vän läser tror de lätt att man mår apdåligt eller har hakat upp sig på något. ja, du fattar.

Anne said...

Egon, jag tror inte att hon kommer läsa regelbundet. Hon sa något om att hon hoppade över alla längre texter. Känner igen det där sista, så är det för mig också.