Bananas

Efter att ha bott utomlands ett tag är det omöjligt att inte lägga märke till saker som är annorlunda i Sverige. En av de sakerna är att det äts, och säljs, frukt överallt. När jag gick längs med Odenplan i dag mötte jag tre personer som åt banan. Och jag håller andan när jag går förbi.

Jag minns när jag hade min första skriftliga långa tentamen i Frankrike och jag hade med mig ett äpple och en dricka. Mina kursare gapskrattade och frågade om jag skulle på tentamen eller på picnic. Från Australien har jag inget minne av att någon åt frukt varken i pauser eller på stan.

Nu spelar det naturligtvis ingen som helst roll om människor äter bananer på offentliga platser, om inte. Jag är lika allergisk mot bananer som andra är mot nötter. Blotta lukten får mina luftrör att krympa ihop och jag känner lukten av banan långt innan jag ser dem. I dag var det en man som kom på tunnelbanan med en banan och naturligtvis satte han sig intill mig. Det är jag eller bananen, och jag reste mig och satte mig så långt bort jag kunde komma i vagnen. Inte för att direkt hjälpte, men något.

Jag har åkt tåg ett antal gånger ifrån Stockholm med X2000 och över hälften av gångerna har det varit någon som har tagit fram en banan. Jag kan inte vara en längre stund i en kupé med en banan och det är bara att lokalisera bananen och säga ”det är jag eller bananen”. Mina kompisar tycker det här är hur roligt som helst. Jag gör det inte. Jag skulle föredra lite mindre originella allergier.