God morgon. Jag satt och ammade och fick en sådan ohämmad lust att titta in på oskrivna linjer. Trevlig sida, nu har jag läst och skrattat lite för mig själv. Presentationen av din favoritmusik tillhör det roligaste. Jag kände inte igen någonting.
Ja, ja nu har jag brutit mot löftet om att inte läsa på din blogg. Vad händer nu?
Inte så mycket alls. När jag lämnade Melbourne hade jag först inte tänkt säga något alls om bloggandet men med tanke på hur mycket jag har varit hos min syster märktes det såklart. Egentligen spelar det ingen roll om de läser eller inte. Det handlar nog mer om att en del saker som familj och vänner kan läsa på bloggen är saker som jag kanske inte är samma saker som vi pratar om privat. Jag har hört det ibland från vänner som känner mig både privat och på bloggen. Att det är jag och ändå inte jag.
skip to main |
skip to sidebar
Jag lite överallt
Speglingar från förr
Archive
-
►
2012
(1)
- August 2012 (1)
-
►
2011
(35)
- June 2011 (3)
- May 2011 (4)
- April 2011 (7)
- March 2011 (3)
- February 2011 (13)
- January 2011 (5)
-
►
2010
(86)
- December 2010 (2)
- November 2010 (10)
- October 2010 (13)
- September 2010 (8)
- August 2010 (7)
- July 2010 (1)
- June 2010 (3)
- May 2010 (6)
- April 2010 (5)
- March 2010 (6)
- February 2010 (6)
- January 2010 (19)
-
►
2009
(157)
- December 2009 (13)
- November 2009 (21)
- October 2009 (11)
- September 2009 (9)
- August 2009 (15)
- July 2009 (12)
- June 2009 (10)
- May 2009 (14)
- April 2009 (15)
- March 2009 (15)
- February 2009 (16)
- January 2009 (6)
-
►
2008
(230)
- December 2008 (9)
- November 2008 (12)
- October 2008 (19)
- September 2008 (24)
- August 2008 (15)
- July 2008 (24)
- June 2008 (19)
- May 2008 (20)
- April 2008 (21)
- March 2008 (17)
- February 2008 (20)
- January 2008 (30)
-
▼
2007
(381)
- December 2007 (36)
- November 2007 (29)
- October 2007 (35)
- September 2007 (37)
- August 2007 (43)
- July 2007 (50)
- June 2007 (50)
- May 2007 (47)
- April 2007 (54)
6 comments:
Ibland ångrar jag att jag berättade för mina vänner om bloggen. Det hade varit skönt att ha ett forum där man var relativt anonym. På ett annat sätt har det betytt mycket bättre kontakt med några personer som jag känner privat som också bloggar. På gott och ont helt enkelt.
Man kan ju också som jag råka ut för att en klipsk liten son snappar upp bloggadressen och visar den för sin pappa under helgumgänget. Det är inte alls kul att veta att ens ex läser det man skriver här... Att man måste censurera sig själv lite bara därför.
Och efter det här med Aftonbladet hittade alla möjliga bekanta dit. Det var mycket obehagligt. Det kändes dock något bättre efter jag bytt till en mer anonym bloggadress och raderat alla bilder på mig själv.
Tittar in efter en lång tid och ser att det har hänt en hel del. Hoppas att det känns bra att vara tillbaka i Sverige, trots bananer!
Missy, jag hade som du inte tänkt att berätta. Men alla som bloggar vet också att det tar tid och förr eller senare kommer det fram. På gott och ont som du säger.
Järnladyn, förstår att du valde att ändra. När jag utelämnar namn och händelser är det nästan uteslutande med hänsyn till andra snarare än till mig själv.
Mill, du är alltid lika välkommen. Roligt att du har börjat blogga igen.
det är svårt det där. vad jag vet så läser ingen familjemedlem iaf, men det skulle inte förvåna mig om någon hade kommit hit på något sätt. då blir jag mer arg om de inte säger ngt, så din syster gjorde rätt där ändå tycker jag.
det värsta tycker jag är att ofta skriver jag för att få ur mig känslor, och när jag skrivit det så är det över. men om någon anhörig eller vän läser tror de lätt att man mår apdåligt eller har hakat upp sig på något. ja, du fattar.
Egon, jag tror inte att hon kommer läsa regelbundet. Hon sa något om att hon hoppade över alla längre texter. Känner igen det där sista, så är det för mig också.
Post a Comment