Nästa steg

En vän kom över, gick fram till fönsterna som alla gör när de kommer in i lägenheten, stod tyst en stund och vände sig sedan mot mig. ”Det är så tomt här. Du åker ibland, men kommer alltid tillbaka. Det känns inte så den här gången. Du lämnar verkligen”.

En flygresa hit, en flygresa dit, ingen mening att göra det mer dramatiskt än det är. Jag lät bli att svara, öppnade en flaska vin och hade ännu ett avskedssamtal.

Skåpen är tömda, resväskan ligger i hallen, men jag är kvar en vecka till, en del kläder finns kvar fast det är allt svårare att klä sig. Visst flyttar jag, det är skönt att ha tagit ett beslut och det ordnar sig alltid. Säger det högt, för jag är så trött på att grubbla på vad nästa steg är.

I morgon har jag en plåtning till en designer. Senare i veckan har jag ytterligare en som ska publiceras på Melbournes stora modeshow. Det är ganska stort och något jag velat göra sedan jag flyttade hit. Ironiskt nog kommer jag inte ens vara kvar här då, men mina bilder är det.

Fick en förfrågan att plåta ett bröllop i Melbourne till sommaren (svensk). Om de betalar flygbiljetten är jag den första att hoppa på. Inte för att jag plåtat något bröllop, än, och cred till dem för att tänka på mig, men är det meningen så löser det sig. Bilder som bilder, eller?

Tanken var att jag skulle varit andrafotograf på ett bröllop till en rockfotograf men kunden ville inte betala för min lunch och fotografen blev irriterad och tyckte att då kunde de vara utan. Jag vet inte riktigt vad det där handlade om och tyckte det var lite udda med tanke på att bröllopet var i en av de dyraste festvåningarna i stan. Anyhow.

Fokuserar på mina porträtt-, och modeplåtningar som jag ska göra innan jag reser. Och alla avsked; de värker i mig. Människor som vill träffas, som jag vill se.