Barhoppande

Fann mig i en taxi sent i natt med en söt pojke på väg hem efter en natts barhoppande. Inte han som en gång lämnade mig, som jag saknade, som kom tillbaka och höll mig precis som han alltid hållit mig, men det var inte som vanligt. Eller det var kanske precis vad det var, som vanligt utan förändring på ytan medan man vet att något har förändrats inombords.

Man tittar på varandra och ser saker man älskar, men förstår till slut varför det inte fungerade då, varför det inte kommer att fungera nu och kan erkänna orden jag inte kunde då, att det är bra men det är inte bra nog just nu, för mig, för honom. Så man ler ett sorgset leende, håller varandra nära en sista gång och släpper honom fri.

En vän bjöd mig på fika tidigare i veckan och gång på gång kom han med antydningar om att han tycker om mig, som om jag inte visste, men fortsätter låtsas att jag inte hör, för vad kan jag säga. Har sagt det så många gånger förut och han vet, jag vet; jag vet att jag inte känner så för honom, aldrig har gjort och då har jag ändå försökt, i alla fall i tanken, för han bryr sig verkligen om mig på ett genuint sätt, är snäll kanske för snäll, eller inte för snäll, jag vill ha en man som bryr sig.

Men det finns en skillnad i blicken. En man som ser på en som att han gillar det du gör och tycker om dig, eller en man som ser upp till dig, som allt du gör är fantastiskt. Ingen kan leva upp till den bilden, vill inte och när jag får den blicken brukar jag hastigt dra mig undan.

Mannen i taxin vet jag inte riktigt, vi har gemensamma vänner och han kommer förmodligen att försöka läsa det här. Han är skärpt, vi pratade länge och män kan vara omöjliga att förstå, men ibland är det enkelt. Man vet när de börjar röra vid en, när de lutar sig fram och knyter upp det långa halsbandet och gör en seglarknop istället, när de tar ens hand och snurrar på ringarna, masserar handleden, en vältränad arm i soffan som hamnar bakom ryggen, ner runt höften och sedan ett förvånat ”har du hela strumpbyxor?” och jag började skratta.

”Jag har det till vardags, stay-ups när jag går ut, fast uppenbarligen inte ikväll”. ”Inte speciellt sexigt”, sa han med en retsam blick och jag svarade med ett ”jag har inte rakat benen heller i dag”. Jag har arbetat oavbrutet och har inte fått en hel natts sömn på ett par veckor, att raka benen stod inte högst på prioriteringslistan i morse, fast jag önskade jag hade när jag kände en smekning längs med vaden.

Jag fann mig i en taxi sent i natt med en söt pojke på väg hem efter en natts barhoppande. Det var roligt, visste vad han ville, men inte vad jag vill, eller det var just det jag visste. Jag ville inte med honom så jag avslutade med en godnattkyss och klev ur taxin.