Per square metre

Ett tag verkade det som att kvällen skulle floppa helt. Det var trafikkaos och färden upp till Fitzroy tog mer än dubbelt så lång tid som den brukar. När jag kom fram till 191 Johnston Street var där en möbelaffär och inget galleri. Det var iskallt och jag försökte få tag i Deb utan att lyckas. Jag försökte sedan få tag i Caroline och hennes pojkvän och lyckades delvis. De satt på en indisk restaurang i närheten och fiskade upp mig en stund senare. När jag kom in i den uppvärmda bilen sa Caroline att de hade skyndat sig eftersom ”if I know Anne, she’ll be wearing a silk dress and freezing her ass off”. Det gjorde jag.

Vi fick tag i Deb och hon hävdade bestämt att adressen var 191 Johnston Street och att vi inte kunde missa det. Vi stod i vad som närmast kunde kallas industriområde så vi körde vidare på Johnston Street och lämnade Fitzroy och kom in i Collingwood där nummerna började om. På 191 Johnston Street, i Collingwood, låg galleriet. Det är något av ett undergroundgalleri som framförallt ställer ut street art. Vernissagen var för en samlingsutställning där de flesta konstnärerna ställde ut ett verk. Flera av Melbournes mer kända street artartister var på plats.

Vi kom en timme sent och ölen hade redan tagit slut, till Carolines pojkväns besvikelse. Jag dricker knappt öl, så mig gjorde det detsamma. Stämningen på galleriet var soft och ackompanjerades med en massa tomtebloss. Kvällen fortsatte med en massa trevliga människor på ett något mindre trevligt ölhak i slitna Collingwood. Vi smälte inte in i våra färgglada klänningar.