Happy

I Frankrike är det något av ett projekt att klippa sig på en av de bättre salongerna. Först är det en person som visar en till stolen, fixar dricka, tidningar. Sedan kommer frisören, drar fingrarna igenom håret, gestikulerar lite och gör några dramatiska rörelser. Sedan försvinner han.

En ny person leder en till hårtvätt, tillbaka till stolen, en annan som borstar igenom håret, sätter i klämmor och förbereder. Sedan kommer monsieur le frisör och klipper, vanligtvis stylar också. Ska man sedan ha slingor eller annat är det såklart andra personer igen innan styling. Slutligen en person som tar betalt.

Salongen jag gick till i Paris hade en hus-DJ. Och det serverades vin medan man väntade. Lika många personer brukar det inte vara i Sverige, inte här heller, ett par vanligen.

När jag kom till salongen i St Kilda i dag var det bara en receptionist och Andrew. Ovanligt. Sedan gav han mig borsten och bad mig borsta ut det.

Jag var ute igår och hade en del produkter kvar och mitt lockiga hår brukar jag endast kamma ut i duschen med balsam i. Följden blev att det stod rakt i ut i en pyramidform som man helst inte vill se alls, definitivt inte någon annan.

Så kände jag Andrews händer och han slätade ut håret högst upp och lät resten stå ut som i sockervadd och det märkliga var att det såg helt fantastiskt ut. Très R&R.

Han klippte i över en timme, stylade i ytterligare en halvtimme. En mycket happy girl.

Mer här. Han gillade det bättre lockigt, men jag passar alltid på att få det plattat när jag klipper mig. Lockigt är det ju ändå.