Angelina Ballerina

Gallerihoppade i dag. Ett par modeutställningar, ett par fotoutställningar och en minimalistisk konstutställning.

Fastnade för en vit tavla, några meter bort var den endast vit, på närmre håll syntes olika strukturer i duken och fina färgskiftningar mellan skarvar och skuggor. Jag blev stående ett tag. Så enkelt, samtidigt så genomtänkt.

Gick ut från museet och passerade operan. Utanför var hundratals småflickor i rosa ballerinaklänningar och vita musöron. Angelina Ballerina går på teatern och flickorna hade klätt sig därefter. Det var så sött.

Jag var fem när mamma satte mig i balettskola. Jag var livrädd för vår balettlärare som hade rejält temperament, men jag älskade lektionerna. Minns fortfarande rörelserna, musiken, så liten som jag var.

Bäst var de årliga balettavslutningarna på teatern. Minns sminket, de trånga gångarna bakom scen, trikåerna och de hastiga ombytena. När jag var arton gjorde jag huvudrollen på stadsteatern i slutnumret av den fula ankungen. Jag hade ett tiotal små ankungar runt mig i gula klänningar och vita balettskor. Det är något speciellt med att stå på scen. Går aldrig ur.