Den närmsta italienska familjen blev mer än 25 personer och det var livligt när jag firade jul med Grace familj. Människor kom och gick och det var väldigt olikt min familjs mer formella julmiddagar. Men det var lika mycket mat och stämningen lika god, mest i alla fall.
Eftersom de är så många hade de ordnat ett eget julklappssystem. Alla hade sedan tidigare skrivit ner tre saker som de önskade sig under 1000 kronor, lagt lapparna i en korg och därefter lottat årets julklappspartner som de köpt en present till.
Det var full dramatik och enda gången det var tyst i rummet när en av männen, inte tomte, läste upp ett namn, gav julklappen till den personen och alla följde paketöppningen.
Redan innan julklappsutdelningen berättade en av damerna om att ingen ville ha hennes presenter och hennes son sade ”för att du ignorerar önskningarna och köper vad du vill”. Jag höll bara tyst.
När de delade ut det paket som hon handlat blev det först tyst och sedan smattrande italienska, för istället för önskad babypyjamas till en ettåring, blev det ett par röda tomtedressar i storlek tre år. ”Det fanns inte och de här fungerar precis lika bra”. ”Nästa år!”, vrålade systern systern och den hetsiga dialogen fick oss likt en tennismatch vrida på huvudet till höger och vänster när diskussionerna ekade mellan rummet. Men det som blossade upp lade sig lika fort och ersattes av skratt.
Det fanns andra som tyckte mer om sina presenter, som den här flickan.
12.27.2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment