Orättvist

Förra året blev det en konflikt med en av de kursare jag hade arbetat mest med. Det kom från ingenstans och jag var inte förberedd på det utbrott eller den ilska hon riktade mot mig; jag tog illa vid mig och mådde dåligt av att vara i den stämningen dagligen. Det blev värre när en av våra kvinnliga lärare gick in och tog den andra kursarens parti utan att ha hela bilden klar för sig; det kändes orättvist och dessutom var det en lärare som jag litade på och tyckte om. Det var så jag upplevde det då, men i efterhand sa hon något om att jag var den starka vad nu det innebar.

Vi arbetar för nära för att ha tid med konflikter på kursen och när jag kom tillbaka efter lovet bestämde jag mig för att rensa en gång för alla. Det blev lugnt igen, i alla fall en tid. I veckan blev jag kallad till ett möte för att diskutera problem angående den lärare som gick in och ”medlade” förra terminen. Jag hade mina onda aningar och gick dit; det var tur för min kursare lämnade över ett dokument som inleddes ”Det här dokumentet har sammanställts av följande studenter angående X metodik….”. Och där stod mitt namn på ett papper jag aldrig hade sett och med ett innehåll som jag inte höll med om.

Det var ett förfärligt möte med elakheter kastade hit och dit utan tanke och reson och bland de direkta felaktigheter som riktades mot vår lärare valde jag att gå in och därmed emot min kursare. Nu pratar hon inte med mig igen men den här gången spelar det ingen roll. Jag har en känsla av att min lärare var precis lika överraskad av den här reaktionen och konflikten som jag var för ett år sedan.