3.03.2009

R&R

Det var min längsta jobbintervju någonsin, egentligen var det aldrig någon intervju. Hon hade sett min digitala folio; hon hade läst mitt CV och bad mig sätta mig vid datorn intill henne på ett ljust kontor med havsutsikt i eleganta Albert Park.

Hon hade redan öppnat ett par bildfiler, bad mig ta ersätta bakgrunder, ljus och justera hudtoner. Ovan att arbeta med andras filer med någon som stilla ser mina kortkommandon och jag snubblade lite över penslar och masker men efter en stund kommer man in i sin rytm och när jag var klar skickade hon iväg bilden till kunden.

Vi korsade gatan och beställde mat på en restaurang, satte oss på strandterrassen och ägaren sa att det var en dålig idé med tanke på stormen som var på väg. Det var vindstilla så vi log lite och svarade att vi nog hann äta vår mat. Det gjorde vi inte. Fem minuter senare piskade sanden upp och vi fick fly in i den glasade restaurangen och kyparen log tillbaka.

Hon gav mig designarbete och eftersom hon arbetat i många år som fotograf på Rolling Stone Magazine satt jag med foton på Ben Folds, The Veronicas, The Presets, The Screaming Jets och andra omslagsbilder. Det blir mer fotoassistentjobb; vi har bokat in flera gig.

7 comments:

egoistiska egon said...

Men vad kul! Grattis!

Mård said...

Hurra! Jag visste det=)

Anne said...

Tack egon, hon är så bra på porträtt och det är alltid roligt att arbeta med begåvade människor.

Mård, yay, good times.

Fredrik said...

Jag yttrar därmed samma sak som du gjorde hos mig; good times!

Verbal Kint said...

Grattis! Vad roligt!

Peter Madison said...

Hey girl, grattis påre. Du är bra!

Anne said...

Doktoranden, bra vecka med andra ord.

Verbal, merci

Peter, lite flöde äntligen.