Episkt

Att visa upp sin folio med bilder är en del av varje fotografs vardag, eller i alla fall nya fotografer. På samma sätt som kända skådisar inte längre behöver gå på audition har de flesta etablerade fotografer en agent som springer omkring med folion. Jag går själv omkring med min.

Jag har visat min folio många gånger, för fotografer, för kunder, för vänner och vanligtvis är det en av två reaktioner. De som bläddrar sida efter sida och markerar alla ”fel” de hittar och som påpekar allt de inte tycker om i folion, eller de som tycker om det mesta och sprider superlativer runt omkring.

Till viss del beror det på vem som går igenom folion och från lärare eller fotografer förväntar jag mig bildanalys. Det handlar om att lyssna och ta in, men det är viktigt att minnas att det är en persons åsikt och ens eget val att ändra, byta ut eller låta vara kvar, oavsett kritik.

Att visa sina bilder är att visa en del av sig själv, att ge något. Om du hör någon sjunga skulle du efteråt kommentera de toner som var fel eller lyssna och ta det för vad det är? Om du såg att någon köpt en ny klänning, skulle du kommentera att du inte tyckte om den eller skulle du inte säga något alls? En avsaknad av kommentar säger mer än en kommentar på samma sätt som copywriter inte sätter ut utropstecken. Ingen anledning att skrika något som redan är uppfattat.

Men det finns undantag. En gång visade jag min folio hos en av Australiens främsta reklamfotografer. Han bläddrade igenom min folio utan att säga ett ljud om bilderna, medan han pratade om annat. Jag tog det för ointresse, efteråt fick en av min fotolärare ett halvt utbrott när han hörde att jag inte avbrutit och frågat fotografen vad han egentligen tyckte. ”Det är bara ett spel och du måste lära dig spela det” och tyckte att jag just missat en chans. Varje gång man visar sin folio lär man något nytt, om sig själv, om personen framför. Igår sa min ljussättningslärare att jag skulle ta ut mina mer realistiska bilder för att de inte längre passade in. ”Din folio är episk, som små berättelser samlade under en pärm”. Det är nog den finaste kommentar jag någonsin har fått.