Du vet redan

Jag träffade en man jag tycker om igår; han är snabb i tanken, ser bra ut och pratar med charmerande överklassengelska men mest tycker jag om samtalen. Han brukade ifrågasätta mig på ett bra sätt, ge andra vinklar och jag uppskattade det, inte alltid, men när det behövdes.

Han var ur fas igår, hade tappat självförtroende, inte dragit in de arbetena han behöver, inte tagit plats och det går inte. Han vet det också och han berättade om chanser han inte tagit och hur han letade efter en mentor, någon att ge vägledning och berätta vad han skulle göra.

Jag tänkte på hans ord när jag gick hem och att han egentligen redan vet vad han behöver göra. Det finns inga genvägar och det här är ingen bransch som peppar eller uppmuntrar, ofta finns det ett tryck nedåt och styrkan måste komma inifrån för att hantera det.

Jag skrev ett mejl och sa det jag tänkte, men raderade det. Inte min sak och jag kan inte vara den som lyfter. Jag bryr mig och visst peppade jag när vi sågs, gav nummer att ringa, människor att besöka, tävlingar att skicka in bilder till, men det är upp till honom att ta eller inte ta möjligheterna.