Moment 32

Om jag inte hade blivit sjuk hade det förmodligen blivit Sydney. Garanterat ett par dagar, möjligen med flytt i februari. Jag har varit sugen på Sydney sedan jag var där senast. Jag sökte och visst hade jag kontakt med en fotostudio, men egentligen handlade det om något annat. Ett produktionsbolag.

De gör mest reklamfilm, stora kampanjer, men även mer informationsinriktat material. Det mesta sköts inhouse, från design till filmproduktion.

Ägaren svarade några minuter efter att jag skickat mitt cv. När jag ringde upp honom på den avtalade tiden var han mitt i en inspelning och det var svårt att höra hans röst. Han hade tydligen svårt att höra min också och jag blev nervös och började prata helt ofokuserat. Han bad mig ringa upp dagen efter.

Funderade på om jag ens skulle ringa; det kändes ändå kört. VI pratade över en halvtimme och jag tyckte instinktivt om honom. Tror han försökte definiera mig, men hamnade i en diskussion om vad jag gjort inom rörliga medier, foto, grafisk design, copy och reklam. Det var mer som ett öppet samtal och han frågade varför jag inte sökte byrå i första hand, att det borde vara så enkelt för mig att komma in (inte) och gav mig sedan telefonnummer till ett par personer i Sydney.

Reklambranschen går på halvfart i Australien och nyanställningar är inte direkt aktuellt. Filmproduktionen i Sydney har gått ner 30%, ändå var han inte ointresserad, snarast rak. ”Jag vet faktiskt inte var du skulle passa in här, men jag är sugen på att anställa dig.” Inga löften. Han frågade om jag hade vägarna förbi. Det hade jag egentligen inte, men det hade jag naturligtvis haft om jag inte hade legat utslagen i lunginflammation. Det är bara en timmes flyg till Sydney. Den här gången blir det 32 timmar till Europa istället.