Apans år

Guldlejonet rundas av nere i Cannes och årets filmlejon gick till videon nedan. Skön.



Från byrån jag var på var en annan apa nominerad i film. Scary monkey.



Det har varit ett exceptionellt bra år för svensk reklam i Cannes och lejonen har regnat. Farfar lät ett stenblock falla över en av sina. Under veckan har det kommit inbjudningar till svenskbaren, finländskt saunaparty och reklamandet kryper nära samtidigt som det känns avlägset.

Det är inte mer än fyra månader sedan jag flyttade från Stockholm. Det har varit intensivt sedan jag kom tillbaka till Melbourne och det är först de senaste två veckorna när det har lugnat ner sig som jag har landat. I ett kaos av tankar och idéer.

Omöjligt att inte tänka tanken om jag hade stannat kvar på byrån jag var på, eller om jag valt att stanna i Stockholm och fortsatt med reklamen. Det finns såklart byråer här också, men det är meningslöst att försöka kombinera med min utbildning. Det finns ingen som arbetar deltid i reklambranschen.

Det handlar inte om att jag inte trivs med min utbildning och valet att sätta foto främst. Det är det här jag vill och på fyra månader har jag lärt mig mer än jag hade kunnat drömma om och det är lugnande att känna att det hela tiden rör på sig. Men när jag nu har semester och stannar upp och vilar för första gången sedan jag kom hit, kommer tankarna på de val som finns. Och jag kan inte låta bli att grubbla. Det är sådan jag är.