Tyst

Mina grannar är borta. Inga skrik, inga tårar, ingen som har TV:n på högsta hela nätterna, ingen som smäller i väggarna. Det är tyst. Knäpptyst. Och jag har fått sova två nätter i rad.

Min hyresvärd frågade om jag ville se lägenheten de bodde i. Jag förstår inte hur man kan bo som de gjorde. Snuskigt smutsigt, men innan vräkningen hade de bränt hål i mattan, tagit sönder all elektronisk utrustning, stoppat lakan i AC:n, bränt mikron tvättmaskinen diskmaskinen, klippt av slangen på frysen till följd att det luktade gas när polisen kom.

Låset till deras lägenhet är bytt, men låset till vår entré dröjer ett par veckor. Det sitter en kedja och jag har svårt att tro att de skulle komma tillbaka, men jag tycker alltid det är aningen obehagligt att öppna entrédörren. Det har hänt förut att grannen sovit där när hon varit påtänd och inte hittat nycklarna, eller bråkat med sin man så att han inte släppt in henne. Det är inte vad man väntar i en byggnad som rymmer ett femstjärnigt hotell, men så betalade de inte sin hyra heller.

Min hyresvärd släppte nästa överraskning när han meddelade att han tänker sälja lägenheten jag bor i. Vet inte när och han erbjöd att skriva om mitt kontrakt så att jag kan stanna ett år. Jag får kolla upp det här, men just nu är jag bara glad att grannarna är borta och att jag får sova.