Avtryck

En kväll på väg mot natt, en scen, trångt i en högljudd publik med alkoholen ångande i rödvarma ansikten, blandas med skratt. Höga slingbacks, en axelbandslös klänning, en drink i handen. En man vid sidan innan han försvinner upp på scen. Ikväll värd mellan de olika artisterna och han hör hemma på scen, andra flickor uppmärksammar det men han går till mig.

Varje gång han kommer tillbaka ökar värmen. Han är offentlig, men struntar i andras blickar, säger han saknat mig, hans händer på min midja, kyssar över min hals, min kropp tätt intill hans. Smeker ordlöst bort avtryck av röda läppar som jag lämnat på hans ansikte innan han går upp på scen och han återvänder snart, varje gång, tätt intill.

Han tar min hand, bort från publiken, bakom scen in i en öde gränd, tar skydd mellan stora överfulla soptunnor. Otåliga händer fumlar, hånglar upp mig mot väggen när hans producent ringer. Han återvänder till scen med röda avtryck. Jag låter dem vara kvar.