She’s so damn cool

Två dagar ledigt att bara sova och arbeta med vårt examensarbete. Som jag behöver det. På byrån är det mer intensivt än någonsin och ju stressigare det är desto tystare blir det. Igår var tystnaden så kompakt att man kunde ta på den.

Projektledarsidan bröt isen genom att duka upp snacksbuffé med öl och vin framåt kvällen. Sedan satte en av produktionsledarna på James Blunt. Han fick inte sjunga länge. Det var välkommet att bara få varva ner med de andra på byrån.

Efteråt byråbaren åkte jag till Karlaplan och mötte upp på middag. Supertrevligt men slightly over my budget och jag hoppade över taxin och gick istället längs med Karlavägen på väg hemåt. Ipod på som vanligt och klackarna smattrade mot den isiga gatan. Jag passerade ett par lätt berusade unga uppklädda herrar varpå en av dem sa ”jag gillar beatet” och sänkte dimmiga ögon mot mina stövlar. Jag skyller på Felix da Housecat. She's so damn cool.

(Jag älskar en del av Felix äldre saker, bland annat She's so damn cool från plattan Devin Dazzle And The Neon Fever, medan en del av hans nyare är klart tveksamt. Han kommer till Stockholm och spelar i början av december och åker sedan direkt till Melbourne. Sweet irony.)