Tvåspråkighet

Det är en seglivad myt att barn skulle lära sig språk snabbare än vuxna. Det gäller att komma ihåg att en femårig flicka som flyttar till ett nytt land endast behöver lära sig det nya språket på en inhemsk femårings nivå. (vilket i och för sig kan vara svårt nog). En vuxen människa som flyttar till ett annat land behöver lära sig en vuxen talares nivå för att passera som inhemsk talare, vilket ställer långt högre krav. Språkinlärning delas ofta upp i fyra olika delar, läsa, lyssna, tala och skriva. Den vuxna inläraren är överlägsen i alla avseende utom när det gäller talet.

Barn hör redan i fosterstadiet och ett nyfött barn känner igen röster och ljud. När barn börjar tala vid ett års ålder har de redan haft nästan dubbelt så lång tid på sig att lyssna in sig på ljuden. Det är här tvåspråkigheten kommer in i bilden. Barn som hör ett språk kommer att ljudhärma sitt enda språk. Barn som har hört två språk kommer att ljudhärma på två språk och tala på två språk.

Varför är det viktigt? Det är naturligtvis bara viktigt om man vill att barnet ska bli tvåspråkigt och anledningarna till det är personliga. Min pappa är tvåspråkig i danska och svenska, men han pratade aldrig på danska med mig och även om jag har lärt mig en del är min danska inte så bra som den skulle kunna vara.

När det gäller tal är forskningen dyster när det gäller att uppnå ett inhemskt tal. Från det att barnet föds sjunker kurvan dramatiskt och man brukar säga att det finns en kritisk ålder vid sju år. Om barnet inte har lärt sig tala sitt andraspråk vid den tidpunkten kommer han/hon alltid att tala med en ”brytning”. Det här är ingen absolut sanning. Det finns undantag i den bemärkelsen att det finns talare som kan passera i vardagliga situationer som inhemska talare trots att de har startat språkinlärningen efter 7 år. Men, om man testar strikt forskningsmässigt är prognosen lika glasklar som dyster. Talet måste påbörjas i tidig ålder i andraspråket för att passera som inhemskt.

I praktiken innebär det att om föräldrarna vill att barnet ska bli tvåspråkigt måste båda tala sitt modersmål. Inte nödvändigtvis hela tiden, men exempelvis i hemmet, eller i direkt tilltal. Det underlättar om man som förälder är konsekvent i vilka situationer man talar, men samtidigt är det viktigaste att man talar. Däremot hjälper det inte alls att sätta på sagoband och TV på andraspråket. Barnet kommer visserligen att höra ljuden men kommer på samma gång inte kunna tolka och ta in informationen. Barn lär sig tala genom direkt kommunikation.

Jag har undervisat barn och vuxna i svenska som andraspråk med olika bakgrundskunskaper i Sverige men främst utomlands. De studenter som hade en svensk familjemedlem förstod nästan alla svenska, en del bättre än andra. En del av mina elever kunde tala svenska, några med brytning. Men väldigt få elever kunde skriva någonting alls och de som kunde skriva på svenska presterade ofta långt under den skriftliga nivå som de hade i sitt förstaspråk.

Dessutom är det vanligt med ytflyt. Att vardagsspråket var utvecklat ofta familjerelaterade saker kunde de berätta om, men när det kom in på språkområden som de inte talade med sina svenska släktingar var ordförrådet borta. Det är inget konstigt.

När jag lärde känna Caroline i Melbourne hade jag inte haft svenska vänner på 1,5 år (i min vardag) och även om jag talade svenska med min familj och vänner i Sverige på telefon var det skillnad att prata med Caroline. Plötsligt skulle vi tala om fototermer och grafiska termer som vi båda kunde på engelska, men mer begränsat på svenska. Jag minns att både jag och Caroline tyckte det var enklare att prata på engelska. När vi umgicks mer och pratade regelbundet på svenska märktes det snabbt skillnad och efter ett tag tyckte jag det var skönt att prata svenska. Det handlar inte om att man glömmer språket.

Studier visar att det är vanligare att barnet blir tvåspråkigt om mamman har ett annat språk än landet de bor i. Förklaringen är enkel. Barn lär sig bäst genom nära kommunikation och om mamman ägnar mer tid med barnet till att tala på ett andraspråk kommer barnet med större sannolikhet tillägna sig det. Det har ingenting med genus att göra. Om pappan ägnar motsvarande tid kommer resultatet att bli precis detsamma. Men det kräver tid och energi att lyckas att få ett barn tvåspråkigt och det mest känsliga är talet. Det är inte så enkelt att barn lär sig automatiskt att tala, läsa, skriva och läsa på sitt andraspråk, men om man vill är chanserna stora att det går.