När tid är

Sent igår klev jag in i min lägenhet för första gången på länge. Jag gick runt, konstaterade att allt var helt men inte speciellt rent. Spindelnät i taket, fettfläckar vid spisen och sunkigt städat badrum. Så jag inledde Stockholmsnatten med att städa kök och badrum.

Lägenheten ekar tom trots att det finns möbler, mattor och gardiner som jag har flyttat in här för flera år sedan. Det är inte mina möbler, min systers slagbord, min mormors byråer, mina föräldrars soffor, min morbrors skrivbord. Hopplockat och tufsigt, kanske som jag var då. Bortsett från bokhyllorna är ingenting mitt och lägenheten som länge har varit min känns inte som min. Jag kunde inte ens förmå mig att packa upp resväskan och lägga in kläderna och sakerna i skåpen. Medan de ligger kvar i väskan har jag fortfarande väskorna packade, fortfarande på väg.

Egentligen är det ganska fint här. En park utanför fönsterna och i lägenheten finns tvättmaskin, ugn och frys. Det finns mer att säga men det kommer ut mörkt och jag raderar. Ljuset kommer från datorn och bredbandet jag fick igång i natt. En väg ut när det är dags.