Ett annat liv

Igår satt jag hemma hos en av mina äldsta barndomsvänner i hennes nyrenoverade hem. Vi är lika och samtidigt olika. Vi växte upp i samma område, började skolan samma dag och i samma klass. Vi minns båda hur vår underbara lärare tog fram sin gitarr och sjöng om trollet den där första nervösa skoldagen. Vi dansade våra första tryckare samma kväll på ett skoldisco, men med olika pojkar. Eller knappt, vi tyckte nog om ungefär samma pojkar och det dröjde några år innan vi såg fördelar med att tycka om olika pojkar. Senare började vi natur tillsammans och fortsatte i samma klass. Vi kände till varandras mest generande misslyckande och mesta triumfer och i den vetskapen fanns en enorm trygghet.

Sedan träffade hon sin älskade och det gjorde jag också. Mitt gick sönder medan hon fortfarande är tillsammans med sin älskade. Vi började på universitetet efter studenten; hon i hemorten, jag i Stockholm. Hon stannade kvar, fick fast arbete och planerade för framtiden tillsammans med sin sambo i deras fina hus. Jag började ensam att resa och leta.

När vi satt och pratade igår kunde jag inte låta bli att tänka på hur annorlunda mitt liv hade sett ut om jag hade gjort andra val. Om jag hade haft ett förhållande kanske jag inte hade flyttat till Stockholm, till Frankrike, till Australien, kanske inte hade fortsatt resa. Om jag stannat kvar hade jag haft hus, fast arbete, sambo, hade jag till och med haft barn? Det hade varit ett annat liv, men det hade inte varit mitt liv.

Jag och Maria har inte setts på ett år och ändå känner hon mig. Hon frågade bara lugnt var jag på väg och jag berättade om den plan som ligger framför. Hon höjde inte ett ögonbryn över det jag berättade. Hon bara log och sa att jag var stark och om jag trodde på det skulle det bli så. Skönt med vänner som finns där oavsett vad som händer.