Bristande kommunikation

Min kamera följer med där jag går och min pappa fick syn på den. Han började genast undersöka menyer och inställningar. Canon sa han. Ja, sa jag. Varför sa du inte att du skulle köpa en riktig kamera, fortsatte han. Jag tror jag nämnde att jag köpt en kamera sa jag. Inte professionell fortsatte han.

Han gick iväg och kom tillbaka med en stor fotoväska. I den låg en Nikonkamera och en massa fina objektiv. Teleobjektiv, makroobjektiv, olika sorters objektiv, en blixt och även ett bra stativ. Sedan jag lämnade tillbaka Carolines Manfrottostativ i Melbourne har jag fått klara mig utan.

Jag tittade på alla objektiv och konstaterade snabbt att min pappas objektiv var värda långt mer än min kamera. Tydligen plåtade han mycket tidigare, men jag har inget minne av det. Om jag bara hade vetat sa jag. Han gav mig stativet och blixten. Nu funderar jag lite på om jag ska sälja min älskade Canon och köpa en Nikon istället eftersom hans objektiv är vad jag vill ha, men inte kan köpa just nu.