Tomt

Det var inte meningen att låta sur i förra inlägget. Det har hänt mycket i dag. Flera bra saker. Det började med klarblå himmel; den första på ett par veckor. Det var bara att skynda ut med kameran. Jag skulle kunna skriva om den unge man, Marcel, som var här och putsade mina fönster. Han såg min kamera och berättade att han frilansande som fotograf. Hans bilder ser ni här.

Jag skulle kunna skriva om mitt första studioplåtande. Jag ska skriva om det och hur roligt det var. Men inte nu. Jag skulle kunna skriva om att jag blev bjuden på middag och att det var trevligt. Men inte nu. Jag skulle kunna skriva om att en ny man har börjat skicka många sms, för många sms. Men det är från fel man och just nu använder jag den modiga strategin ”ledsen, jag såg inte. Mobilen avstängd”.

Jag är tillbaka i morgon. Just nu funderar jag mest kring ett samtal jag fick tidigare i natt. Att min farmor dog i sömnen. Hon hade kol och har de senaste åren haft allt svårare att andas tills andningen inte ville längre. Hon ville inte längre och hon hade sina närmaste runt omkring sig. Jag känner att jag fick ett fint sista möte i somras när vi sågs och jag vet att hon mår bättre nu. Ändå känns det tomt.