Jag var trött när jag kom hem och tog med glaset med tomatsoppa och satte mig i soffan. Medan Eels spelade drack jag och tittade ut över människorna som flanerade längs med Southbank. Efter ett tag tog soppan slut. Jag satt kvar och tänkte. Fick halvt panik när jag insåg hur lite tid det är kvar i mitt Melbourne. Hur mycket tid det är kvar efter Melbourne som är blank.
Allt flyter fortfarande. Jag har inte minsta aning om vad jag ska göra till hösten. Första månaden i Sverige är mer eller mindre fulltecknad med vänner, släkt, bröllop och semestrar. Sedan är det största möjliga tystnaden.
Jag kan inte direkt påstå att jag har varit strukturerad i mitt arbetssökande. Jag trodde verkligen att jag hade riktigt bra chans att få arbetet i Chicago och softade lite i väntan på det beskedet. Men det blev inte så. Och det blev inget av arbetena i Paris, London eller Luxemburg. Jag blev sittande i min soffa och stirrade ut över staden i en timme. Sedan fick jag nog.
Det finns tre saker att göra när jag behöver tänka, eller snarast tänka på annat. Det första är att ta en långpromenad längs med Yarras vatten. Det rensar. Det andra är att ställa sig i duschen alternativt ta ett bad. Det rensar också. Det sista alternativet är att simma. Nu har jag simmat en timme. Och duschat. Det rensade tankarna.
Jag skrev ett par nya texter till armtagen. De senaste månaderna har jag haft svårt att skriva. Orden bråkar och stökar och vägrar låta sig samlas. Istället har jag plockat i ordning mina saker och städat. I morse tvättade jag ventilationsfiltret ovanför badkaret och svart vatten rann längs med armarna, skvätte över ansiktet. Där gick gränsen. Inget mer flyttstädande. Ingen mer flykt undan orden.
Jag klev nöjd upp ur bassängen, svepte badlakanet om mig och gick bort till hissen. I hissen stod en man i mössa, vantar, jeans och vinterjacka. Jag hade thongs, en gul bikini med turkosa prickar och ett badlakan. (Om ni undrar varför jag har en gulprickig bikini är svaret att jag fick den gratis på Topshop). Mannen i hissen tittade på mig och sa förklarande ”det är kallt ute”. Det är fan så mycket kallare i bikini tänkte jag säga, men bara nickade till svar.
Nu tänker jag skriva hela natten i min varma lägenhet.
6.20.2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Orden får inte bråka och stöka med dig.
Låt orden flöda fritt om du kan.
Vilken syn mannen med vinterjackan i hissen undrade kanske om du hade tagit dig friheten till en simtur i Yarras mitt i smällkalla vintern samtidigt som han fryser med vantar på.
Har du hunnit med att fixa värmeljus nu när kl 22 hos dig ?
Jag tror att det möjligheterna kommer om du bidar din tid.
Jobben ordnar sig! Njut av den sista tiden i Melbourne så ordnar sig resten vartefter. Det är jag alldeles säker på.
Hmm...jag måste börja simma! Det är nog stället näst rymden där tankarna kan sväva fritt och få fäste bortom allt brus...skriv en massa nu, ok?!
Mill: Jag försöker tänka så, men tankarna snurrar runt runt runt.
Peter: Det är något med vattnet. Skriver skriver skriver.
Mmm..bra! :) Kom på att jag helst inte vill simma, simbassäng liksom, utan bara sväva under vattnet och låta tankarna ta mig dit dom vill...se hur länge luften räcker och pressa allt till det yttersta för att sen spränga ytan och hämta ny energi... Hmm...det var ju du som skulle skriva skriva å inte jag...:)
Alltid bra att skriva mer, skriva mycket, oavsett var det leder.
Post a Comment