Mink

Kvällen igår spenderades nere i St Kilda på Mink Bar och i ett av Mink bars (ö)kända bås. De små rummen går att boka mot en visst minimumspenderande från baren. Mink ligger en trappa ner och det finns inga fönster. Tunga draperier och sammetsklädda tapeter ger stället en smått förbjuden känsla. Draperierna i båsen kan dras för och utanför sitter en lampa som signalerar ”do not disturb”. Det gick lugnt och fint till i vårt bås och det mest dramatiska som hände var att någon klåfingrig karl lyckades slå ut det dämpade ljuset och vi blev sittande i kompakt mörker med enbart levande ljus. Det var förstås ganska mysigt det också.

Mink är känt för sin dryga alkohollista och de serverar det mesta man kan tänkas vilja ha. Deras cocktails är strålande. Det allra bästa med Mink är dock musiken och DJ:n igår spelade det bästa tänkbara hela kvällen. Tyvärr finns det inget vettigt dansgolv, men det var okej där vi satt i vårt lilla bås. Kvällen började som en svensktillställning eftersom svenskarna var ”i tid”. Det kändes ovant att enbart tala svenska igen. När fler vänner anslöt byttes svenskan ut mot engelska.

En av mina vackraste vänner dök upp igår med en ny stilig man som presenterades som vän. Det var inte hennes pojkvän, men mannen igår kunde inte sluta röra vid henne. Jag pratade ett par minuter med honom innan jag insåg att jag inte längre lyssnade. När han gick ut vände jag mig till min vän. Hon sa bara ”han är inte…”. ”Skarp”, sa vi i munnen på varandra. Hon fortsatte att förklara att han hade ett höjdarjobb inom finans, men när han talade om annat än siffror gick det utför. "Men han är bra på siffror.”