Fortsatt tystnad

Ibland undrar jag om vi alla går och tänker på samma saker. När jag kollade min mejl i morse hade någon skrivit såhär:

Jag hatar officiellt mobiler nu. Hånfullt ligger den där på bordet. Tyst. Den jäveln. Jag vet precis hur signalen för inkommande sms låter. Kan nästan framkalla ljudet. Tog till och med mig den in i badrummet. I fall den skulle ringa/låta när jag duschade. Tänk om jag skulle missat det? Men, den är fortsatt hånfullt tyst. Nu har det snart gått ett dygn. Ett helt jävla dygn. Jävla telefonhelvetesskit och jävla man. He can go to hell. And take my phone with him, as he goes. Bye, bye. Wait... come back. Jag menade det inte. Förlåt.

När F inte hörde av sig märker jag att jag trots allt tänker på honom. Jag kan inte släppa doften av hans aftershave mot min hud från hans senaste kindpuss. Kan inte glömma hans intensivt blå ögon mot det mörka håret när han frågade om jag ville träffa honom igen. Men han ringde inte och den enda anledningen att han inte ringde är naturligtvis att det finns en annan flicka med på scenen. Sist jag såg honom på scen kallade han mig sweet när han vände sig till mig inför publiken. Jag vet inte ens om jag tänker på honom för att han inte tänker på mig. Jag vet inte vad jag vill.