Nattsot

Det är mörkt ute och en tillfällig scen har satts upp utanför kasinot på andra sidan floden. Jag tror kasinot firar tioårsjubileum. Musiken ekar högt mellan de upplysta skyskraporna och scenljuset speglas i vattnet. Utanför har det mesta fyrverkeriet jag någonsin sett just avslutats.

Jag sitter i ännu en svart cocktailklänning, men i kväll är ögonen sotigt svarta. Jag väntar på att några vänner som ska hämta upp mig. Vi ska först ut till East Brunswick Club och kolla på några band, bland annat the Lucksmiths. Sedan blir det nog fortsatt klubbande i natten skulle jag tro.

Jag pratade med Caroline för en stund sedan och hon frågade hur middagen gick igår. Hennes spontana reaktion var ”men ring karljäveln för i helvete”. Jag kom att tänka på några ord ur Exquisite pain:

I think of you, too, and just the way you think of me: tenderly. But I don’t feel like writing. I feel like lying low. Making myself wanted. Driving you mad for lack of news.

Men jag är inte säker på om orden är sanna. I kväll tänker försvinna in i musiken och glaset med Penfolds Chardonnay som står intill datorn hjälper till. Det kom just ett meddelande på mobilen. Färden ut i lördagsnatten har börjat.