Blinking Lights

När jag var liten kunde jag inte sova när det var mörkt. När jag blev äldre kunde jag inte sova när det var ljust. När jag flyttade in i min lägenhet i Melbourne lärde jag mig somna med ett visst ljus. Jag kunde inte förmå mig att helt dra för de tjocka gardinerna som hänger tungt framför mina stora fönster. De fönster som speglar de upplysta skyskraporna, som ständigt ändrar fasadbelysning från gult till grönt till rött till blått i en stilla ström. Ljuset speglas i strömmen nedanför och kastar skuggor i rummet innanför. En enstaka skarp vit strålkastare från en båt som passerar, ett blåljus från en brandbil, eldarnas varma och intensiva ljus från kasinot eller några stearinljus som fortfarande brinner. Allt detta ljus har jag lärt mig somna till från min dubbelsäng som vilar nära fönsterna.

I morse vaknade jag av att lägenheten badade i ett rosa sken. Jag tittade förvånat upp och såg den nyvaknade himlen. Jag drog på mig en kappa, ett par stövlar, ryckte åt mig kameran och gick ut på den vinterkyliga balkongen för att plåta. Det rosa började redan ge vika för morgonens kallare ljus. Det började bli sent att fånga soluppgången när en helikopter oväntat lyfte och flög över Yarras vatten. Det kommer en ny gryning när det inte längre är för sent inte längre för tidigt att fånga det mjuka rosa ljuset.