Bitterljuvt

Jag var på god väg att svära långa ramsor över att F låtit bli att svara på mitt senaste sms, när han hörde av sig igår eftermiddag. Det blev starten på ett hett messande fram och tillbaka och i min mobil finns nu några av de vackraste meddelande jag har fått. Men det är bitterljuvt.

F och jag har mindre än två månader kvar i samma stad och igår sa han att han inte kan inleda något som han redan ser slutet på. Det är inte mycket att svara på det, men efter att de orden var sagda kunde orden som aldrig sagts plötsligt sägas. Han sa hur han känt när han såg mig första gången och att han var ledsen att han aldrig lärt känna mig närmre. Han sa att han hoppades att vi skulle få en ny chans och att han skulle göra det rätt den gången. Vi vet båda att det inte kommer att ske. Bitterljuvt.

Jag behöver inte längre undra vad det var som gick fel, eller om jag tog fel på hans känslor. Män med vackra ord... Något förvånande fick han mig att le igen och det är länge sedan jag log. Ibland är det bara tiden som är fel, eller som han sa ”tills jag ser dig nästa gång my pretty lady”.