4.21.2007

Two roads diverged in a wood

Det handlar mycket om vägval just nu, att stanna kvar eller bryta upp igen. Jag har skjutit på beslutet och tänker göra det ett tag till, men beslutet finns alltid närvarande. En skugga som vägrar ge vika. En skugga omöjlig att fånga, som jag ännu inte är redo att möta.

De senaste tre åren har jag bott i tre olika länder. För att jag har velat det och jag har sökt rörelsen framåt. En del av mig är redan på väg bort till nya platser. För första gången finns det en annan del av mig som envist vill stanna kvar. Hjärtat har hittat ro bland Melbournes skyskrapor. Skulle jag vara lyckligare någon annanstans?

Det finns naturligtvis yttre faktorer som påverkar de inre valen. Det är bara att acceptera att jag måste vänta på vissa svar. Under tiden skjuter jag upp beslutet framför mig ännu en gång.

I en tid av val hittade jag det här hos en järnladys dagbok. Hon citerar Randi B. Noyes som ställer sig frågan "om du bara hade ett år kvar att leva"

  1. Skulle du fortsätta jobba för samma företag, i samma bransch?
  2. Skulle du vara ensam, eller mer tillsammans med andra, än du är nu?
  3. Skulle du vilja be om förlåtelse för något du gjort och/eller förlåta någon?
  4. Vilka ouppfyllda behov skulle du vilja uppfylla?
  5. Vill du fortsätta att leva med samma partner som du har nu?
  6. Vill du bo kvar på samma plats?
  7. Vad har du alltid drömt om att göra, men aldrig gjort?

Klurigt. Om hjärtat fick bestämma skulle jag...

5 comments:

Järnladyn said...

Inte utan att man blir lite nyfiken på ditt kringflackande liv och varför du egentligen valt att leva så. Flyr du lite från dig själv kanske? Samtidigt förstås spännande och berikande. Tids nog sitter du fast med barn och annat.

Peter Madison said...

Hmm...vad drömmer du om? Vad längtar du efter?

Anne said...

Annika: Det konstiga är att jag aldrig har sett mitt liv som kringflackande. Valen att flytta har alltid känts självklara, om än av olika anledningar. Till viss del handlade det om att jag behövde resa bort för att hitta hem till det inre igen.

Peter: Oj, om allt och om ingenting. Det enkla svaret är att få vara lycklig. Men vad är lycka? Att sitta på en båt i solnedgången, att uppleva en efterlängtad konsert, att dansa i höga klackar natten igenom, att spendera söndagen med vänner på kafé, att få en kram från min lille systerson, eller att få dela upplevelserna med någon speciell?

Peter Madison said...

Anne: Mmm...så är det nog..precis som du beskriver...Innerst inne vet vi nog vad lycka är men vi kanske inte alltid lyckas, eller vågar ta oss till den...?

Järnladyn said...

Jag tror lycka handlar om just detta: att vara fulländad i konsten att njuta av nuet. Samt den fullständiga acceptansen av situationen, sig själv och andra.