Stjärnklart

Vid bordet på restaurangen sitter tre andra personer som jag nyss har lärt känna. Vi är en osannolik kvartett. En amerikansk bibliotekarie, en skolfröken från Nya Zeeland och en ung flygplansdesigner fran Madrid bosatt i Tokyo. De berättar sina livshistorier och de frågar hur en svenska bosatt i Melbourne har hamnat i centrala Australien.

Efter den grillade maten och ett par glas vin senare bestämmer vi oss för att gena över fältet tillbaka till vårt hotell. Nar vi gått ett par minuter på stigen in i ett kompakt mörker hojtar en av kvinnorna. "Titta!" Jag är beredd på att se något läskigt kryp, men hon pekar upp mot himlen. Hon har rätt; det är fantastiskt. Hela vintergatan syns och hon börjar passionerat berätta historier om de olika stjärnbilderna. Vi blir stående i ökenkylan tills vi hör några dingos yla i mörkret runt omkring oss. Då trippar jag vidare på mina ballerinaskor genom den röda ökensanden.


PS. Jo, jag såg faktiskt en dingo, men inte på fältet just den natten.