Fransk, svensk, same same

Jag träffade Craig igårkväll. Han arbetar som webbdesigner och det blev en del datorprat. Jag nämnde att jag har börjat blogga. Han berättade att han hade bloggat under lång tid, men sedan lagt av. Han ville kolla min blogg och frågade efter adressen. Jag gav den till honom, men sa att jag skriver på ett annat språk. Han frågade hur jag uttalade orden och han härmade med charmig australisk accent. Han frågade vilket språk det var. Svenska, sa jag. Wow coolt, jag visste inte att du talade svenska, sa han. Jag tittade lite förvånat på honom och sa att jag är ju svenska. Han såg lika förvånad ut och sa att han alltid trott att jag var fransyska.

På väg hem funderade jag på att han inte visste att jag var svensk. Det hade varit en sak om han varit en avlägsen vän, men vi brukar ses någon gång i veckan. Jag vet att jag har sagt att jag har arbetat i Frankrike tidigare och jag trodde att jag hade pratat om Sverige. När jag tänker efter är det fullt möjligt att jag inte alls har talat om Sverige. Jag gör nog sällan det. Det är ingenting som jag har gjort medvetet och det överraskade mig att se att min svenska identitet i vissa avseenden bleknat något.