1.25.2008

Överlevnad

Kanske är det en del av att vara vuxen att släppa sina drömmar och vara realistisk. Det räcker nu. Jag är less på att söka arbete, gå på intervjuer, få nej eller ja som blir till ett om men kanske, till att byrån tappar sin huvudkund, till att ständigt få höra att jag har för lite erfarenhet. I veckan fick jag frågan på varför jag hade sökt en adtjänst när jag saknade den fleråriga erfarenheten de ville ha. Varför kallade ni mig när ni ser att jag inte har det? svarade jag. Nej det gjorde jag inte, bara hade lust.

Det blir så när man byter bransch och det är klart att det svider att se att två års blod svett, tårar och utgifter inte räcker någonstans alls. Det är klart att det gör ont när man möts av jante som nickar självgott bekräftande att vad var det jag sa om konstigt konstnärligt och reklamande. Så vinn. Jag måste tänka på hyran och det är nästan skrattretande att jag inte kan få arbete med det jag vill men enkelt får arbeten som jag inte vill ha. Av de fem lärarjobben jag sökte har samtliga erbjudit mig arbete.

Två av rektorerna ville ge mig ingångslön trots att jag arbetat som svensklektor utomlands och sitter med fyra dyra universitetsexamina. Rektorn i dag begärde dessutom att jag skulle auskultera (gå vid sidan av en lärare och lära obetalt) före anställning. Det här är ingen lärarutbildning och jag är redan behörig lärare. Det finns ingen anledning att hon spottar på mig för att jag är ung. Jag har varit kursansvarig för lingvistikkurser på universitetsnivå och när hon erbjöd mig pinsamma halva timlönen mot vad jag hade på universitetet svarade jag bara att det inte är aktuellt. Hon erbjöd mig en lön strax under nyexaminerad ingångslön med anledning av att utlandsarbete inte kan tillgodoräknas i Sverige. Den gången i somras gick jag och det gjorde jag lugnt och fint i dag också efter att hon svarat att lönen inte var förhandlingsbar. Jag är trött på att ta skit.

Nu har jag tacksamt nog varit på fler lärarintervjuer i veckan och vet vad jag är värd. Jag har förhandlat upp lönen med en annan arbetsgivare till en nivå som känns bra, även om den inte i närheten av min franska timlön. Det är med en klump i magen och en i halsen att ta en tjänst som är långt mindre kvalificerad än den tjänst jag lämnade för två år sedan när jag bestämde mig för att satsa på design. Lägre på alla plan, ansvar, undervisningsnivå, ämnen och ersättning.

Hade jag stannat kvar i Frankrike hade jag haft möjligheter som jag inte har i dag. Men det går inte att ångra; aldrig se tillbaka. Men just nu suger det. Och om jag låter arg, ledsen och bitter beror det på att jag är precis så arg, ledsen och bitter. Nu handlar det bara om att spara ihop pengar och jag tänker ta alla övertidstimmar jag kan få. Det är bara att släppa stoltheten, sluta leva och koncentrera sig på att överleva.

11 comments:

smul said...

Det är inte lätt någonting och svårare är det ju mer man vet vad man vill, men ändå enklare - för man kan säga nej och göra det just för att man vet vad man INTE vill. Stå på dig Anne, du vet vad du är värd och det borde andra också inse!

Laanna said...
This comment has been removed by the author.
Laanna said...

Om detta finns mycket att säga men först och främst: jag vet ju precis hur det är, även om jag inte är i riktigt samma branch.

När jag varit på intervjuer har jag haft lust att fråga varför de tar in mig när de ändå bara kommer att anställa nån annan med mer erfarenhet. Sen gör det mig väldigt upprörd att höra det som du skrev, att de frågade varför du sökt när du inte hade flerårig erfarenhet. Jag menar, vad tror de egentligen? Att man ska sitta hemma och vänta på en arbetgivare som vill ha bara nyexade?
Det är som att vissa arbetsgivare helt saknar förmåga att sätta sig in i andras situation och dessutum har väldigt dålig koll på hur det är i den egna branchen. De borde veta att det är hård konkurrens. Det är inte konstigt alls att man söker jobb som kräver mer erfarenhet än man har.

Well, jag ska inte skriva en uppsats här.

Stå på dig! Ibland kan det vara värt att bara satsa på att överleva ett tag. Pyssla med det man vill på fritiden och hämta nya krafter.

Kram.

issie said...

jag blir arg när jag läser om dessa usla löneerbjudanden o folk som enbart ser till erfarenhet och inte vad du faktiskt är kompetent nog att prestera. borde de inte se ditt mod och din passion när du valde att gå en grafisk väg efter att ha varit inriktad på något annat.

somsagt. mantrat gäller fortfarande. blunda och tänk rocknroll sa en vis vän till mig en gång också. se detta som en källa till inkomst och överlevnad, tills något du brinner för kommer i din väg. du kommer lyckas. du är en av dom man bara vet kommer att göra det.

Peter Madison said...

Hey...drömmar överger man inte! Punkt. Den dagen vi överger dom kommer världen bli grå, degig och så jävla aptråkig så det finns inte. Go girl go och låt drömmarna stanna kvar i ditt bröst damn it!

Okej för att överleva...jag köper det...så är det därute men släpp aldrig drömmarna...please.

Järnladyn said...

Förstår din ilska och bitterhet.
Reklambranschen här i storstan är svinig, verkligen. De utnyttjar just folks drömmar om att ta sig in i branschen, på ett extremt fult sätt. Helst ska man slava gratis och vara tacksam för det.

Men som du säger, man kommer till en punkt när man måste försörja sig på något. Och då är det helt rätt att nobba skambud med den kompetens du har. Bara stå på dig och vänta tills du hittar en arbetsgivare som förstår att uppskatta dina kvalitéer! Bör inte ta alltför lång tid.

Anne said...

Smul, jo det är en lättnad att veta vad jag vill göra. Det tar bara lite längre tid.

Laanna, just det där sista är som det känns nu. Jag behöver stabilitet och läraryrket kräver inte samma energi eftersom jag har en helt annan rutin. Förhoppningsvis ger det utrymme för skapande vid sida om i väntan på.

Tack Issie. Jag gillar det mycket. "Blunda och tänk rocknroll". Tänker jag göra.

Peter, jo jag vet. Jag var bara trött och irriterad. Det här är förhoppningsvis en väg att bygga upp något till att kunna förverkliga drömmarna sen.

Järnladyn, när det gäller läraryrket är det en principsak. Jag är högutbildad och har ordentlig erfarenhet. Då ska jag också ha en skälig lön.

När det gäller reklambranschen har jag inte samma erfarenhet och får vara mer flexibel.

Järnladyn said...

Förstår det, det andra stycket var just apropå lärarjobb.

Anne said...

Järnladyn, ja, och det verkar ha ordnat sig med ett helt ok lärarjobb nu.

egon said...

jag skulle också vara arg, ledsen och bitter. det är nog det som behövs för att komma framåt. kanske kommer du inte framåt direkt, men om ett tag. och hankar dig fram så länge.

Anne said...

Egon, man vet aldrig vad som händer och oväntat tar livet nya vändningar.