6.21.2007

Tomt

Det var inte meningen att låta sur i förra inlägget. Det har hänt mycket i dag. Flera bra saker. Det började med klarblå himmel; den första på ett par veckor. Det var bara att skynda ut med kameran. Jag skulle kunna skriva om den unge man, Marcel, som var här och putsade mina fönster. Han såg min kamera och berättade att han frilansande som fotograf. Hans bilder ser ni här.

Jag skulle kunna skriva om mitt första studioplåtande. Jag ska skriva om det och hur roligt det var. Men inte nu. Jag skulle kunna skriva om att jag blev bjuden på middag och att det var trevligt. Men inte nu. Jag skulle kunna skriva om att en ny man har börjat skicka många sms, för många sms. Men det är från fel man och just nu använder jag den modiga strategin ”ledsen, jag såg inte. Mobilen avstängd”.

Jag är tillbaka i morgon. Just nu funderar jag mest kring ett samtal jag fick tidigare i natt. Att min farmor dog i sömnen. Hon hade kol och har de senaste åren haft allt svårare att andas tills andningen inte ville längre. Hon ville inte längre och hon hade sina närmaste runt omkring sig. Jag känner att jag fick ett fint sista möte i somras när vi sågs och jag vet att hon mår bättre nu. Ändå känns det tomt.

12 comments:

army of me said...

nej gud....nu känns min kommentar under so men smäll i ansiktet på dig.

jag beklagar. kunde ju inte veta. men känner mig som en idiot.

kram.

Anne said...

Nej, gör inte det! Min farmor har varit sjuk länge. Midsommar firas som vanligt, om än ovanligt, i morgon.

Susanna said...

Jag beklagar sorgen!

Miss Upsey Daisy said...

Jag beklagar.

Jättemycket.

kram

Anne said...

Tack för orden.

Lisa said...

Jag beklagar verkligen. Hoppas att du har det ok under omständigheterna. Jag tror också på döden som en transformation.

Peter Madison said...

Hmm..kram på dig Anne.

Mård said...

Jag är så ledsen. Även om man tror att det var väntat så blir det ändå tomt. Och känns för snabbt. Men det ska vara tomt, det är ett hål i världen. Hoppas du får en fin midsommar ändå, och att du kommer hem till familjen snart.

Anne said...

Tack alla!

Annika said...

Tråkigt att höra, förstår din känsla av tomhet... Men det måste ändå kännas bra att hon hann få ditt brev. Och att hon inte behövde dö ensam. Kram på dig!

Anne said...

TAck, minns att detsamma hände dig för ett par veckor sedan.

egon said...

jag beklagar verkligen.