En man kom fram till mig på flygplatsen. Mörk kostym, kanske i 45-års åldern, med grånande tinningar, förmodligen indier.
"Du har ett vackert ansikte", sa han. Som ett konstaterande. Kanske såg jag inte så vänlig ut för han fortsatte.
"Detta är en komplimang".
Yeah. Um, tack och började gå. Han tog ett steg efter.
"Jag tänker ge dig mitt visitkort."
"Ja, nej, det behövs inte. Jag träffar någon."
"Du har ingen ring, så verkligen, det kan inte vara seriöst", sa han och sträckte fram sitt kort.
Kändes lättare att ta det och gå. Han höll kvar i kortet och fortsatte att han verkligen ville träffa mig. Not gonna happen. Lade kortet i en papperskorg på Kastrup. (och nej han såg inte det)
Nämnde historien för en av mina vänner när vi var ute och hon tyckte jag var en aning brutal. Funderade på det där och håller inte med. Jag var inte otrevlig, jag tackade, log lite men att jag inte var intresserad. Hade jag gjort mer än sa hade han tagit det som uppmuntran, tänkte jag, eller?
No comments:
Post a Comment