4.13.2011

Game over

Firade min födelsedag här, bland vänner, på en utomhusbar i en av Melbournes gränder. Några vänner som jag visste skulle komma, andra som jag kanske inte väntat mig. En vän till en vän som jag träffat på ett par fester hade med en supergullig present. I efterhand kan jag inte minnas att vi egentligen pratat, bara setts ute. Sött såklart. Suzy gav mig en Diana (kamera). Galet, men blev självklart hur glad som helst.
En annan man dök upp, en gammal vän som försökt bjuda ut mig de senaste åren, vi har väl varit på någon halvdate. Har aldrig känt det, inte från min sida i alla fall. Han glömde säga grattis när han kom vilket var lite roligt i sig, när han kom på det en timme senare ville han kramas och jag slingrade mig ur, gick till baren, bröt samtal, men en del vinkar går förbi, ser det vi vill se.
Gick vidare allihop genom China Town och åt middag. Han är ute mycket och lät honom bestämma restaurang, han visste inte att han valde den plats där jag och mitt ex fick ihop det el ngt  och den ständiga känslan av att vandra bland minnen.
Vi var på väg till stationen när han, som jag slingrade mig bort från, ville visa sin lägenhet. (duh) Smidigt sa min kompis, "ja, gör det, ses senare" Det blev lägenhetsvisning.
Den typiska nyrika ungkarlslyan, svarta möbler, dubbelsäng, stora glasade fönster med utsikt över stan. Storbildskärm som täckte större delen av ena väggen och sedan totalt avskräckande tvspel. Unga män i kostymer, högutbildade med välbetalda jobb, som spelar tv-spel på lunchen, ser på tecknat. Alltså nej.
Han är trevlig, söt, välutbildad, han tycker om mig, vet ju det. Men när han höll kvar min arm, fäste sina blå ögon och sa "stanna" fanns bara en sak att säga. Det enda som alltid funnits att säga. Med ett snett leende, nej.

No comments: