Hade jag inte väntat

Jag tyckte kanske att det var en aning oväntat att en illustrationstidning hörde av sig och ville publicera mina bilder men tänkte att de valt att vidga med foto. Det var delvis sant, men jag visste inte att de ville publicera mina foton TILLSAMMANS med mina teckningar.

Visst gick jag ofta på kroki, men kanske främst för att jag hade flera konstnärsvänner och det blev rutin att äta middag i Fitzroy, gå till galleriet och ofta till en bar för ett glas vin efter. Mina vänner lever på sitt tecknande, gör knappast jag. Alls. Men allt det där spelar ingen större roll där man står tyst bakom ett staffli i ett ännu tystare rum.

För mig var det närmast meditativt och eftersom det inte är mitt huvudmedium kändes det alltid prestigelöst. Därför blev jag desto mer förvånad när de vill publicera mina teckningar. Kanske ska låta bli att nämna att de stora A1-bladen hamnade i soprummet när jag flyttade från Australien. Oups?