12.09.2009

Fågelperspektiv

Det var rusningstrafik och jag ställde mig i skuggan under ett träd på Collins Street i väntan på Kerry. Plötsligt kände jag något hårt i huvudet och ett högt tjut och det tog ett ögonblick innan jag förstod att det var en fågel som attackerat bakifrån och satt klorna i huvudet. Fågeln i det närmaste skrek och flaxade en meter ovanför huvudet innan den dök igen och igen och igen.

Jag tog det inramade fotot som jag höll i handen och höll över huvudet istället och på höga stilettklackar skyndade jag på stegen bort från fågeln. Bort och bort, den flög efter när jag gick.

Trafiken stod stilla och flera tutade och vinkade, några skrattade. Människor passerade förbi mig, men det var jag som hade fått onda ögat och fågeln fortsatte dyka efter mig. Jag fick gå ytterligare 1,5 kvarter innan den gav sig.

3 comments:

Emma said...

Hahah! jag såg det som en filmi min hjärna, och det var riktigt roande. Jag vet dock hur läskigt det är med fåglar som dyker efter en, så jag har ändå lite medlidande.. =) Men hahah!

Anne said...

Klart scary men tydligen är de vanliga. Tänker definitivt inte gå det hållet längre.

Inredningsarkitekten said...

Ahahhaahaaaa! :)