All I want for Christmas

Det kom ett sms framåt morgonen från en pojke i stan och jag läste småroad igenom, raderade det och somnade om. Det kom ett nytt meddelande idag från samme man som frågade om jag ville gå ut och äta middag med honom. Kunde ta på dagenefterångesten mellan raderna och skrattade lite småelakt.

Jag var ute och handlade när jag hörde mitt namn genom Ipoden och tittade upp. En vän till en vän och han såg alltid lite bortkommen ut, blyg och han brukade inte säga så mycket.

Nu pratade han desto mer, lite för fort och han berättade om sina semesterplaner och frågade om mina. Jag lever i limboland och har inte ro att åka på semester. Det är en stor omställning från att ha arbetat intensivt i ett par år till att plötsligt vara helt ledig, eller hur man nu ska se det.

Innan vi skildes åt stannade han upp och sa ”om du har tråkigt och vill hitta på något, kanske gå ut eller ta en fika eller hitta på något. Bara om du vill och känner för det, i så fall kan du ju höra av dig”. Han rodnade och tittade undan och han såg så obekväm ut att jag log och svarade att det blev bra och började sedan skämta för att lätta stämningen.

Livets ironi att få förslag från pojkar när allt man vill ha är ett bra jobberbjudande.