Croft i kväll

Lördag kväll och jag ska snart dra mig ut i natten och möta upp med massa vänner. Jag hoppade över förfesten, ja, jävlar förfest, det är inte ofta det förekommer här, men nu är det Tasmanier som står för partyt.

Vill att han ska vara med ikväll, vill prata hela natten igen som förut, men inte och jag tänker inte säga något heller. Det går inte, så jag borde inte le, borde inte tänka på honom och minnas detaljer, men jag gör nog det ändå, kanske därför?

Han arbetar också kreativt, men vi är egentligen ganska olika och han är yngre än jag, inte mycket men ändå, yngre. Det känns ovanligt och det stör mig en aning; han stör sig på att det stör mig för han har rest mer än jag; förmodligen sett mer än jag och han tvekar inte att ifrågasätta det jag säger. Irriterande, attraktivt, men med en ärlighet och alltid i kombination med uppskattning, tvekar inte att ge komplimanger, kommentera min doft, mina kläder och mina bilder.

Kan lita på det han säger; han hör av sig när han lovat och han är vansinnigt vacker. Han skiner upp när han ser mig, kommer fram, står tätt intill mig när vi är ute, fixar drinkar så jag inte behöver. Men han rör mig sällan och vi är bara vänner och kanske är det bra; oavsett är det lite roligare med uppskattning. Själviskt kanske, men nice.