Groupievarning, typ

En långsmal bar, ner i en källare, ett litet mörkt rum med valv, några soffor längs med väggarna, pallar överallt och packat med människor, ändå inte mer än ett 50-tal. När vi kom in i rummet var det fullt överallt utom några pallar längst fram, så vi trängde oss igenom rummet. ”Inte så nära scen”, viskade flickvännen i paret jag var där med.

Vi satte oss ner och MC:n (inte motorcykeln men han/hon som småpratar mellan de olika artisterna) inledde kvällen. En man i 40-årsåldern, mörkt hår, bruna ögon, kavaj och såg trevlig ut.

”Jag är singel”, inledde han.
”Vad heter du”, sa han och tittade rakt på mig. Jag har hängt på ett antal komedishower de senaste två åren och ju mindre scen och människor i publiken, desto mer dialog måste det bli. Man får ge tillbaka, men jag sa hela mitt namn utan att tänka och han fick fråga om, sa ändå fel. Sedan frågade han om jag var från Frankrike. Jag kunde ju ha sagt ja, men hey, go Sverige.

En ung ung komiker gick upp på scen och han skrattade nervöst, publiken med honom.

MC igen.
”Så är du singel?”, sa han och vände sig till mig. Keep the show going, så jag sa ”sort of”. ”Vad innebär det? Att du inte tänker f*ck me?”.

Ny komiker, en av de ängsligaste komikerna när jag var med Fox på en större scen, men en av de bättre på den kvällens lilla scen. MC:n tillbaka. Forsatte fast den gången var han direkt plump och jag blev irriterad. Han fortsatte men såg väl att jag inte var så road, så han sa det också. Snabba enkla skratt på någon annans bekostnad, som singelkillarna i hörnet med konstiga frisyrer. Jag uppskattar det inte.

Den kvinnliga komiker som jag var där för att fotografera gick på och hon var duktig. MC:n nämnde inte att där var en fotograf (jag) vilket var dumt för det var klar groupievarning när jag rörde mig runt i rummet. Jag försökte vara så diskret som jag kunde på de fyra minuter jag hade att fotografera. Såklart kom det halvtaskiga skämt efteråt om fotografer med långa objektiv; jag gick efter hennes framträdande.