Oops

Bakom universitetet finns en liten kullerstensgränd. Det är trångt, lite halvmörkt, några bilar och massa soptunnor. Tänk bakgata, en kartong, en plåtburk, en svart sprayflaska och en vakt.

Förra året infördes nya regler för innehav av sprayburkar och även etablerade graffitikonstnärer som min vän Deb har haft problem. Hon lever på sina illustrationer, ibland till flashiga butiker, ibland till ett undergroundcafé i stan och ibland på husväggar där hon har tillstånd. Ändå har hon hamnat i otrevliga och hotfulla situationer och det har påverkat hennes målande.

Tillbaka till gränden, spray och vakt. Jag hade absolut inget tillstånd, men jag hade heller inte för avsikt att spray ner något annat än min plåtburk. Här hemma kan jag inte spraya, inte utanför, så jag tänkte att universitetet var ett bra ställe. Vakten tyckte inte det och hon hämtade en kollega och de två ställde sig demonstrativt vid min sida.

Först när de kom fram lade jag märke till att det var klottrat med svart på väggen intill där jag stod. ”Jag gjorde inte det” kände jag för att säga, men det om något hade låtit som om jag hade klottrat och det hade jag just inte. ”Hålkamera”, sa jag istället högt som om det vore den mest självklara sak att göra av en plåtburk. Deras miner visade inget tecken på att de visste vad det var, snarast fick jag en blick som sa ”bloody artist”. ”Jaha, då var jag nog klar då. Prima hålkamera”, sa jag och gjorde en elegant reträtt. Jag hade planerat att spraya ett andra lager färg i morgon, men jag tror jag hoppar över det.