Home Sweet Home

Att flyga till andra sidan jordklotet känns ibland som en resa som aldrig tar slut. Vi var sena från flygplatsen i Frankfurt och en flicka i tolvårsåldern kom på sist och satte sig på sätet framför mig. Innan vi hade lämnat startbanan hade hon kaskadkräkt ner sig själv och killen intill. Självklart synd om henne, och honom, men tyst konstaterar man att det är 12 timmar kvar på planet.

På andra sidan gången satt en man i 35-årsåldern som var dragen när han kom på. Easy Tiger tänker man, men när vi lyfte blev det klarare. Han grät så han skakade när vi lyfte och han låg hulkande i flickvännens knä.

Vi landade säkert och efter ytterligare byte kom jag till ett 45 gradigt Melbourne. Äntligen hemma, tänkte jag och satte ner resväskan och den tunga kameraväskan i hallen utanför lägenheten. Jag knappade in den nya koden till säkerhetsfacket, där min hyresvärd lagt nyckeln till min lägenhet som varit uthyrd under tiden jag varit i Sverige.

Lampan på lyste inte grön. Istället satte larmet igång och yrvaket utspringande från lägenheten intill kom en man i boxershorts och t-shirt. "Oups", sa jag, men problemet var att jag knappat in rätt kod och ändå inte kom in. Min hyresvärd hade mobilen avstängd och i ett desperat försök testade jag den gamla koden. Ett grönt klick och triumferande kunde jag öppna dörren till lägenheten.

Innanför fanns det inte en möbel som stod på rätt plats och det var inte rent trots att städerskan skulle ha ordnat. Det enda som var rent var min nybäddade dubbelsäng. Annars snusk och ilsket satte jag ifrån mig resväskan och gick till mataffären och köpte rengöringsmedel. Det är rent nu, möblerna står där de ska och bredbandet är igång. I morgon ska det bli behagliga 30 grader och en dags vila innan jag ska tillbaka till studion. Livet är gott.