Bukowski. Har alltid haft en förkärlek till att läsa det avskalade, som lämnar kvar det som betyder något. Inget mer. Jag går tillbaka till de franska existentialisterna i tanken. Camus har format mig och jag återkommer till meningen i mitt liv. Vill skala av, hitta kärnan, men jag trasslar in mig i tankar.
Det känns viktigare än någon gång förut att få klarhet. Vill definiera vem jag är; var jag är på väg; vad jag vill. Trött på att tveka, tvivla, trött på att leva i framtiden i tanken. Letar efter kärnan i mitt liv just nu, men har redan gått vilse i tankar.
Min unga släkting behöver hjärtopereras, men vattnet i hennes lungor gör operationen omöjlig. Röret hon andas genom är som att andas genom ett sugrör. Hon försöker ta bort det, försöker röra läpparna, formulera ord men vilar i febrig tystnad. Existentialism.
Fjärilen i glaskupan. Jag kan skrika mina ord över världen. Du kan det också. Tillbaka till kärnan och berätta det som betyder något.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment